Vi låter människor dö – av vår narkotikapolitik

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-02-15 | Publicerad 2016-02-12

Debattören: Det går inte att straffa bort social utsatthet

DEBATT. I Sverige tillämpas så kallad nolltolerans mot narkotika, vilket innebär att all användning av illegala droger är straffbar och politiken går ut på att få bort narkotikan helt från samhället. Denna hållning har starkt stöd bland riksdagspartierna, trots att metoden helt saknar vetenskaplig evidens.

FN-kontoret för mänskliga rättigheter tar tydligt ställning för skadebegränsande åtgärder, så kallad harm reduction, något som har starkt vetenskapligt stöd. FN har riktat hård kritik mot Sverige. I en rapport betonas att skadebegränsande insatser, bland annat sprututbyte, ska betraktas som grundläggande mänskliga rättigheter. Att neka människor med beroendeproblematik vård är alltså ett brott mot mänskliga rättigheter.

I dag har endast 6 av 290 svenska kommuner sprututbytesverksamhet, samtidigt dör människor på löpande band till följd av orena nålar, överdoser och förorenade droger.

Linköpings Brukarförening har tagit saken i egna händer och delar ut testkit som enkelt visar om heroin är förorenat. Den typen av åtgärder är helt i linje med FN:s riktlinjer om skadebegränsande insatser. Att dessa insatser ska behöva drivas av ideella föreningar istället för kommuner och landsting är under all kritik.

Vårdbehov ska inte bedömas utifrån ideologi, det ska ske på vetenskaplig grund. Dagens narkotikapolitik bygger på en ideologisk övertygelse om att beroende är ett personligt val och att det är substansen i sig som framkallar beroendet.

Ni kanske minns den gamla studien där en råtta fick två vattenflaskor, en med rent vatten och en med vatten blandat med kokain. Råttan valde kokainet, utvecklade ett beroende och dog så småningom till följd av narkotikabruket. Det som mer sällan nämns är att råttan var ensam helt utan stimulans och att råttor som istället fick sällskap och leksaker inte alls uppvisade samma beteende. Detsamma gäller människor, det är den sociala situationen som avgör om du riskerar att hamna i ett beroende, inte substansen i sig.

Det går inte att straffa bort ett beteende som bygger på social utsatthet. Det enda som händer är att den sociala utsattheten ökar, människor vågar inte söka vård och bruket eskalerar.

Portugal hade tidigare den tyngsta narkotikaproblematiken i Europa, där en procent av befolkningen brukade heroin och problemen bara ökade. De valde då att avkriminalisera alla droger och istället satsa resurser på att hjälpa personer med beroendeproblematik. 15 år senare kan vi nu se resultatet. Sedan avkriminaliseringen har heroinbruket minskat med hela 50 procent. Under samma period har narkotikadödligheten i Sverige mer än tredubblats och är nu näst högst i EU.

Det finns en starkare korrelation mellan beroendeproblematik och trauma i barndomen än mellan fetma och diabetes. Två tredjedelar av alla med beroende uppger att de har blivit misshandlade eller utnyttjade som barn. Det vi gör när vi behandlar människor med beroende som kriminella är att straffa traumatiserade människor i desperat behov av hjälp.

Vill vi hjälpa eller straffa människor som lever i social utsatthet? Sveriges narkotikapolitik skördar dödsoffer. Om Sverige vill vara ett föregångsland gällande mänskliga rättigheter är det är dags att börja hjälpa människor nu.

Zandra Hedlund, debattör och skribent

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.