Stoppa kriget mot kvinnor!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-24

Maj Britt Theorin: Varje människa bör reagera för att stoppa detta förödande våldskrig mot kvinnor

Uppemot 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer kommer aldrig till polisens kännedom, skriver Maj Britt Theorin. OBS Bilden är arrangerad.

Våld i nära relationer är den främsta orsaken till död för kvinnor, före cancer, trafikolyckor och till och med en större dödsorsak än riktiga krig!

Våldet drabbar inte bara kvinnor utan också barn. Varför tillåter vi det, undrar Maj Britt Theorin.

Det pågår ett krig mot kvinnor.  Ett krig som pågår varje dag.  Ett krig, där minst var tredje kvinna i världen blir slagen, våldtagen eller på annat sätt utsätts för våld under sin livstid.  Detta våld i nära relationer är den främsta orsaken till död för kvinnor mellan 16 och 44 år; före cancer, trafikolyckor och till och med riktiga krig ( Europarådet). Större dödsorsak än till och med riktiga krig! Och detta våldskrig mot kvinnor pågår i det tysta. Varför tillåter vi det?

Våldet mot kvinnor har ökat.  Den anmälda misshandeln mot kvinnor i Sverige har ökat med 34 procent de senaste tio åren till ca 26 000 år 2007 (Brå). I 81 procent av fallen var kvinnan bekant med gärningsmannen.  Men det finns ett stort mörkertal – uppemot 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer kommer aldrig till polisens kännedom; dvs endast 20 procent anmäls!

 ”Många tror att detta handlar om det synbara våldet, om knytnävar och blåmärken, om sparkar och slag.  Men detta nedstigande i helvetet bland vardagsdisk och tevetittande saknar stora åtbördor. Det handlar om en skräck, som inte låter sig fångas. En skräck som inte finns annat än som bakgrund till allt det andra som ständigt pågår.  Det handlar om anpassning till utplåningens gräns” skriver Maria Carlshamre om sin erfarenhet.

”Min älskade pappa slog min älskade mamma.  Min älskade ­pappa, som var så snäll, så fin, så rolig. Han slog min mamma, som var så snäll och fin och rolig. Vet inte hur många gånger jag sett mamma med blått öga, knäckt revben, stora blågröna märken och ­bulor” skriver Susanna Alakoski i antologin ”Lyckliga slut”.

 Våldet mot kvinnor drabbar inte bara den utsatta kvinnan utan också barn. Våld mot kvinnor sker ofta i hemmet och alldeles för ­ofta tvingas barn bevittna våldet eller själva bli utsatta. ­Uppemot 200?000 barn i Sverige upplever varje år att pappa slår mamma ( Rädda Barnen). Vart tionde barn har någon gång upplevt våld i hemmet och fem procent upplever det ofta. Barn som själva blivit utsatta för våld eller upplevt det i familjen kan få svåra psykiska men.  De känner sig maktlösa, litar inte på vuxna och anstränger sig för att dölja våldet i familjen för andra.  Varför överger vi barnen?

Förutom det mänskliga lidandet resulterar våld mot kvinnor i mycket stora kostnader för samhället. De samhällsekonomiska kostnaderna i Sverige för våld mot kvinnor i nära relationer uppgår till ca 3 000 miljoner kronor varje år ( Socialstyrelsen). Men kostnaderna för tandvård, läkemedel, barnens skador, smärta och lidande finns inte med.  Inte heller kostnaderna för psykiatrisk vård, som sannolikt är omfattande.  I en engelsk studie omvandlad till svenska förhållanden motsvarar kostnaderna för smärta och lidande mer än tio gånger så mycket som Socialstyrelsens beräknade 3 miljarder.  Samhället har inte heller råd med detta våld mot kvinnor!

FN har utsett den 25 november till den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Då startar UNIFEM (FN:s utvecklingsfond för kvinnor) en kampanj som avslutas den 10 december på den internationella människorättsdagen. Kampanjen utgör en symbolisk länk mellan våld mot kvinnor och mänskliga rättigheter och genomförs för att skapa medvetenhet om våldet och visa solidaritet med kvinnor som utsatts för våld och övergrepp i världen.

Varje ansvarskännande människa bör reagera mot detta krig mot kvinnor.  Ställa krav på politiker, regering, polis och alla samhällsinstitutioner, men också ta sitt personliga ansvar och reagera varje gång man ser eller anar att en kvinna misshandlas.  Kvinnorna i kvinnojourerna runt om i landet tar ett sådant ansvar och gör ett fantastiskt arbete för att skydda kvinnor.

 Men varje människa – kvinna som man – bör reagera för att stoppa detta förödande våldskrig mot kvinnor!

Maj Britt Theorin