Vi undersköterskor ska inte behöva skämmas
Debattörerna: Vår yrkesgrupp behövs i vården – och vi är bäst på det vi gör
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-08-13 | Publicerad 2018-04-22
DEBATT. ”Jaha, är du undersköterska? Usch, då torkar du mycket bajs, va? Får du hjälpa folk att duscha? Så stressigt eller jobbigt kan det väl inte vara?”.
Många som inte jobbar inom vården, aldrig behövt medicinsk vård eller aldrig haft en anhörig som legat inne har en direkt felaktig bild av hur det är att jobba som undersköterska. Många tycks tro att det är ett enkelt, ibland äckligt jobb som inte kräver speciellt mycket.
Men det är inte enkelt att finnas där för en döende människa när han eller hon tar sitt sista andetag. Det är inte äckligt att hjälpa en gammal människa att duscha och få tillbaka lite livskvalitet. Nej, det är något av det vackraste man kan göra för en annan människa.
Vi ska aldrig behöva skämmas för vårt yrke. Nu kämpar vi som aldrig förr för att få folk att inse att vi behövs och att inte vem som helst klarar av det vi gör.
Så, kära vänner, läs och lär.
Så här är det att jobba som undersköterska på riktigt (i vårt fall på en kirurgisk avdelning):
Det är tidiga morgnar, sena kvällar, långa nätter – och alla röda dagar också! Vi finns tillgängliga 24-7.
Jobbar och bor du i en mindre stad så är det även vanligt att du får vårda nära och kära.
Vi får ofta frågan ”vad gör ni egentligen?”.
Det är svårt att ge ett enkelt svar, då vår titel inte alls berättar vad vi faktiskt gör. Vi är servitriser, städare, elektriker, frisörer, massörer, uppfinnare, forskare och psykologer. Lägg sedan till det som faktiskt tillhör vår arbetsbeskrivning: ge/ta rapporter, mäta urin, lägga om sår, tömma dränage, ta blod-, kiss- och bajsprover, bädda sängar, ta vitala parametrar, servera mat/mata, hjälpa en patient att duscha/tvätta sig och klä på sig – för att nämna några.
Att vara undersköterska är inte alltid världens roligaste jobb. Det finns stunder, dagar, veckor då vi får stå ut med både det ena och andra. Vi torkar mänskligt avfall i mängder, vi ser människor förtvina och tillslut gå bort i sjukdom, vi stressar sönder när tusen saker måste ske samtidigt, vi blir nedvärderade av läkare och sjuksköterskor, vi får uthärda tjat och anhöriga som inte tycker vi sköter vårt jobb.
Allt detta är det vi tycker sämst om, men det är något som vi har vant oss vid och som vi nu lärt oss att hantera på något konstigt vis.
Det finns mycket dåligt, det finns mycket som borde förändras – och så finns det även en hel del som redan har förbättrats. I dag är vi undersköterskor grymt mycket mer uppskattade och älskade av alla kollegor, vi får utföra uppgifter som vi faktiskt har rätt till, arbetsuppgifter som vi har pluggat till.
Den riktiga charmen med att vara och jobba som undersköterska är att vi skrattar så vi gråter, sjunger och dansar med patienterna, delar erfarenheter med både personal och patient. Vi blir bättre människor, får bättre självförtroende, lär oss sympati och empati. Vi lär oss att se hela människan och att vara där för den som behöver oss.
Vi går från att vara tysta, tillbakadragna slavar för de med högre titlar till att ta egna initiativ, våga tala och vara modiga. Vi vågar säga att vi är bäst på det vi gör och att vi fan i mej är stolta över vårt yrke.
Johanna Edström
Karin Högblom
Undersköterskor som jobbat på en kirurgisk avdelning på Lindesbergs Lasarett sedan studenten 2014
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Höj din röst – filma och mejla hojdinrost@aftonbladet.se