”Ställ krav på Rättvisemärkt”
Rättvisemärkta varor säljer som aldrig förr, inte minst kaffet. LO borde dock bli tydligare i sitt engagemang. Daniel Sommerstein, pressansvarig på föreningen Rättvisemärkt, uppger att man inte ställer krav på kollektivavtal i förädlingsledet. Att kräva det ingår inte i föreningens uppdrag som, enligt honom, helt och hållet går ut på att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för odlare och anställda i utvecklingsländerna.
Rättvisemärkt uppger inte ens var kaffet rostas. Det anses vara en affärshemlighet. Med andra ord finns inte någon genomskinlighet, vilket är ett fundamentalt krav från så väl facket som från miljö- och konsumentorganisationer. För mig förlorar rättvisemärket en hel del av sin trovärdighet när det varken står för öppenhet eller schyssta villkor hela vägen.
Visst är det dubbelt att kritisera något som i grunden är vällovligt. Rättvisemärkt bidrar till en rättvisare handel. Men det räcker inte. Det gäller att ta kontroll över hela produktionskedjan.
Jag har svårt att förstå att LO, som är medlem i föreningen Rättvisemärkt och en av delägarna i Rättvisemärkt AB, inte ställer krav på kollektivavtal i förädlingsledet vid rättvisemärkning. Det borde vara en självklarhet i alla de länder där den fackliga styrkan bygger på avtal och hög organisationsgrad. Så är dock inte fallet. Även i England har detta varit ett problem som uppmärksammats.
Det är viktigt att slå fast att det bara är arbetarna själva, via sina fackföreningar, som kan garantera att arbetsvillkoren är schyssta. Att i vårt land producera rättvisemärkt kaffe på företag som saknar kollektivavtal är för mig en motsägelse och som konsument känner jag mig lurad.
I dag bygger Rättvisemärkts makt på den enskilde konsumenten, det är bra, men det räcker inte. Det är endast fackföreningarna som kan garantera en rättvis fördelning av produktionens värde i såväl utvecklingsländer som i Sverige. Det är inte trovärdigt att hålla isär den rättvisemärkta råvaran, kaffebönan, från företaget som står för förädlingen.
Det är de mänskliga villkoren för produktionen som ska vara rättvisa, inte kaffebönorna. De smakar bara mer eller mindre bra.