"Idrottsrörelsen borde inte tiga om diktaturen i Kina"
Den svenska idrottsrörelsen är, med sina tre miljoner medlemmar och över 600 000 ideellt verksamma ledare, en unik kraft för en positiv utveckling i samhället, enligt riksidrottsstyrelsen.
Vidare anser man inom idrottsrörelsen att rent spel ligger i idrottens natur och att man ska satsa på etiken för att öka förståelsen och respekten för idrottens skrivna och oskrivna regler, och att alla inom rörelsen har ett ansvar att fundera över och diskutera sin egen ståndpunkt.
Samtidigt som denna målsättning till fostran finns anser man sig vara friskriven från att ta ställning för de mänskliga rättigheterna med en förevändning att detta innebär att idrotten blir en murbräcka mellan idrott och politik.
I dag är det 462 dagar kvar till de olympiska spelen i Beijing och än är det tid nog för idrottsrörelsen att infria sina löften och sin målsättning.
Kina kränker systematiskt de mänskliga rättigheterna och i synnerhet i det av Kina ockuperade Tibet. Allt ifrån omskolningskampanjer och mediecensur till dödsstraff tillämpas flitigt, enligt Amnestys återkommande rapporter. Om idrottsrörelsen vore den rörelse som man uttryckligen anser sig vara, både nationellt och internationellt, hade debatten varit livlig inför kommande OS.
Man behöver inte bojkotta ett evenemang för att vinna demokratins fördelar, utan i stället granska, ifrågasätta och inhämta kunskap. Att kommande OS genomförs i ett land som kränker folk utanför idrottsarenan är ingen ursäkt för idrottsrörelsen att tiga.
Fostra våra barn till självtänkande individer och ge dem kunskap om hur illa det kan vara i länder som tillämpar kollektivt tänkande och straffar folk som på något sätt avviker från regimens uppsatta regler.
En folkrörelse i Sverige med över tre miljoner medlemmar skulle vid detta unika tillfälle kunna erbjuda alla dessa medlemmar kunskaper om andra nationers syn på demokrati och folkrätt.
Idrotten borde vara en rörelse som bygger en bro mellan demokrati och diktatur, i stället för att acceptera ett kommersiellt propagandajippo där värdlandet Kina försöker dölja sina tillkortakommanden.