Vad säger de – egentligen?
Tungviktarnas kamp i talarstolen
Sahlin och Reinfeldt gjorde sitt bästa för att plocka poäng i den språkliga duellen i dagens partiledardebatt. Hur bra lyckades de? Retorikexperten Elaine Bergqvist hissar och dissar debattörernas talarkonst.
Med mindre än ett år kvar till valet höjs tonläget i svensk politik. I dag drabbade de båda regeringsalternativen samman i riksdagen. Tunga ämnen som stigande arbetslöshet, skattesänkningar och regeringsduglighet stod på agendan.
Retorikexperten Elaine Bergqvist fick i uppgift att analysera de båda regeringsalternativens förgrundsfigurer och sätta fingret på deras styrkor och svagheter.
Sahlin eller Reinfeldt, vem vann?
- Det var en jämn match i retorisk pajkastning där endast en av partiledarna lyfte sig över det och pratade sina mål - Maria Wetterstrand, säger Elaine Bergqvist.
Läs Elaines analys av talen:
Mona Sahlin:
Sahlins huvudbudskap är att alliansen har kört ekonomin i botten och att de ökar klyftorna i samhället. Hon sammanfattar sina mål med:
"Politik är inte att vilja, det är att välja och vi väljer jobben." Hon attackerar med detta citat: "Man kan inte sälja ut tillgångar i solsken och sedan skylla på en global kris när ovädret kommer". Aftonbladets artikel fick stort fokus i Sahlins tal: "Alliansen tar från de sjuka och ger till de friska."
Fredrik Reinfeldt:
Reinfeldt var på offensiven i dag. Måltavlan var de rödgröna och strategin att yrka på att de är oense och därmed inte är regeringsdugliga.
"Om Mona Sahlin använde lite mindre av sin tid till att recensera sina motståndare och i stället beskriva sin politik så vet vi vad de vill. Just nu vet vi inte vad för politik sossarna för."
"Mona Sahlin försöker få det att se ut som om regeringen helt avvikande hittat på arbetslösheten."
Fredrik Reinfeldt:
Reinfeldt är offensiv och går till attack mot Sahlin och de rödgröna. Den retoriska strategin är att indikera på att de tillsammans inte är mogna för regeringen just för att det inte är överens. Han förstärker detta genom att ge komplimanger till Ohly men också hävda att han inte tycker som Sahlin eller Wetterstrand. Kort och gott försöker Reinfeldt splittra deras enighet genom att ställa deras citat och åsikter mot varandra.
Reinfeldt attackerar verbalt, men förstärker inte attackerna med kroppsspråket. Det är till hans fördel att attackerna inte förstärks just för att det då upplevs som att Sahlin fäktas med någon utan svärd, det väcker sympatier åt Reinfeldt. Däremot pratar han, precis som Sahlin, något mer långsamt när han bemöter kritik han får.
Mona Sahlin:
Sahlin inleder hela debatten att rikta fokus på Reinfeldt och alliansen. Hon säger att "Om ganska precis tio minuter kommer Fredrik Reinfeldt och alliansen att gå till hårt angrepp mot mig. För att jag står för något annat än den arbetslöshetsallians som i dag styr Sverige." Sen fortsätter hon med att ha ett försvarstal.
Hon ger alliansen på tok för mycket utrymme i sin retorik. Stor del av det Sahlin säger är konkreta välartikulerade attacker mot Reinfeldt - det är bra om det vägs upp med konkreta förslag för Sverige. Det ger inte Sahlin utan det förmedlas i vackra ord som inte underbyggs "kunskapslyft", "välfärd". Sahlins retoriska attacker är mer bevingade än hennes förslag, "Magister Reinfeldt" är något man minns att hon sa lätt hånfullt.
Det som hon gör bra är att hantera Reinfeldts attacker som även var hans strategi 2006, nämligen att peka på att de rödgröna inte är överens. Sahlin betonar att "Ohly nickar nu när jag säger detta", just för att förebygga indikationerna på att de rödgröna inte skulle stå enade. Mycket skickligt av Sahlin att hela tiden hävda att de rödgröna är enade när alliansens delvisa framgång är att visa på det motsatta.
Mona Sahlin:
Hon utnyttjar Reinfeldts position, som sitter snett till höger. När hon pratar om orättvisor, de rikaste och klyftor i samhället står hon vänd mot Reinfeldt och höjer även pekfingret mot honom. När hon däremot pratar om välfärd, det svenska folket så står hon vänd från honom. Snyggt grepp i kroppsspråk.
Tyvärr har hon allt för ofta huvudet på sned när hon talar till oppositionen, det ger sken av att hon underskattar deras intelligens. Att visa det kan vara ett framgångsrecept om man vill sänka sina motståndare. Men det kan också göra att åhörarna får sympatier för den drabbade och upplever Sahlin som en översittare.
Hon skulle tjäna på att nicka när oppositionen pratar, inte för att bekräfta att hon håller med utan att hon lyssnar. Det kommer väcka sympatier till henne, och ser man till opinionssiffrorna så är det något hon behöver.
Fredrik Reinfeldt:
Det vanliga; avskalat och sakligt.
Fredrik Reinfeldt:
"Mona Sahlin", "finanskris", "Svenska folket".
Mona Sahlin:
"Fredrik Reinfeldt", "utanförskap", "välfärd", "Vi väljer jobben", "Mirakelkur", "1/10 av Sveriges befolkning", Magister Reinfeldt"
Fredrik Reinfeldt:
För mycket attacker på de rödgröna och för få förslag för Sverige.
Mona Sahlin:
För mycket attacker på alliansen och för få förslag för Sverige.
Diskutera Reinfeldt eller Sahlin – vem var bäst? Vad tycker du?