Klimatsmart är lönsamt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-05
Pontus Schultz: Sju av tio toppchefer vill att EU inför tuffare utsläppsregler
Svenska direktörers dramatiska omsvängning i synen på politiska regleringar i klimatfrågan beror förstås på att de tjänar pengar på det.
De har känt av konsumenttrycket, skriver Pontus Schultz.
Tror du att näringslivet styrs av ett gäng klimatskeptiska mörkermän som kommer att använda finanskrisen som ursäkt för att skjuta upp alla diskussioner om global uppvärmning eller utsläppsbegränsningar på obestämd framtid?
Glöm det.
Fyra av tio toppchefer i Veckans Affärers vd-enkät anser att regeringen Reinfeldt ska införa tuffare utsläppsregler i Sverige än i resten av världen. Och en förkrossande majoritet, sju av tio, tycker att EU ska ha tuffare regler.
I våras gick Sandviks förre vd och avgående styrelseledamoten i lastbilstillverkaren Volvo Per-Olof Eriksson ut i debattartiklar och kallade koldioxid ”Livets gas”. Han fick stöd i synen att klimatdebatten var överdriven av tungviktare som intresseorganisationen Svenskt Näringslivs vice ordförande Sverker Martin-Löf.
Sedan dess är bilden av svenska direktörer som klimatskeptiker som vill låta teknik och marknad lösa alla problem och som skyr politiska beslut som pesten, fast cementerad i mediedramaturgin.
Men VA:s undersökning visar att det inte är en bild som stämmer.
Sveriges direktörer har fattat läget. Klimatfrågan kommer att förändra sättet de gör affärer på.
Och gissa vem som talat om det för dem. Det är inte forskare, politiker eller påtryckarorganisationer. Det är kunderna. 72 procent av företagen i VA:s undersökning säger att de har upplevt ett ökat konsumenttryck i gröna frågor det senaste året.
I bransch efter bransch ser vi det också i reda siffror. I september var fyra av tio bilar som såldes i Sverige en miljöbil. På elmarknaden har en rad nya bolag tagit marknadsandelar med klimatvänlig el. Kläder, mat, fonder, drivmedel, restauranger, resor, överallt är det likadant. Klimatfrågan förändrar vår konsumtion, och då måste företagen förändras med den.
Det är i det här perspektivet man ska se svenska direktörers dramatiska omsvängning i synen på politiska regleringar i klimatfrågan. De svänger av det enkla skälet att de tjänar pengar på det.
De har gått från att se utsläppsregler och ny lagstiftning som ett hot till att se förändringen som något större.
Framsynta företagsledare inser att en begränsning av koldioxidutsläpp är oundviklig. Att det inte kommer att finnas några koldioxidparadis på jorden som man kan hota att flytta ut sin verksamhet till. Att den som går i täten för innovation kommer att ha ett försprång när mer senfärdiga konkurrenter tvingas anpassa sig.
Det har svenska toppdirektörer insett. Frågan är om deras ägare och styrelser har insett det.
Jag tror att den finansiella tsunami som nu sveper över näringslivet på lång sikt är bra för klimatfrågan. För i grunden handlar ett framgångsrikt hanterande av miljöfrågorna om en förändrad syn på ledarskap och ägarstyrning. En syn som bygger på hållbarhet i längden.
Dagskapitalismens konsekvenser, när ägarlöst kapital flyttas runt i bolag som styrs av tjänstemän med bonus baserad på aktiekursens utveckling på kort sikt, ser vi nu. Det handlar inte om bubblor som brister och skevheter som rättas till. Det handlar om bolag som går under därför att ledarskapet varit för kortsiktigt. Och bolagen drar sig inte undan i ett hörn och försvinner i tysthet, utan banksystemets kollaps får konsekvenser i hela samhällsekonomin.
Det är illustrativt och kan hjälpa klimatfrågan på flera sätt.
Dels för att det visar att de vinster som byggs upp genom att man konsumerar framtida kostnader utan att sätta ett pris på dem, aldrig kompenserar raset när allt spricker.
Och att den globala ekonomin gör att vi obönhörligt är ihopkopplade med varandra. Dominoeffekten när någon faller är omöjlig att undvika. Därför måste vi också ta ansvar för varandras problem. Den räddningsaktion som världens stater och riksbanker trummade ihop bara några veckor är hoppingivande också för processen kring ett nytt klimatavtal.
VA:s undersökning öppnar en möjlighet för en regering som vill skapa ett framgångsrikt svenskt näringsliv. Ett grönt ledarskap, där Sverige blir ett föredöme i världen och begränsar sitt koldioxidutsläpp mer än omvärlden, behöver inte mötas av kalla handen och hot om att flytta från svenska företag.
Svenska direktörer är smartare än så.
Pontus Schultz