Ni river assistansen – och sviker barnen

Debattören: LSS-utredningen ett dråpslag för unga med funktionsnedsättning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-01-10

helskärm

DEBATT. Nu faller bilan över barnen. När vi trodde att det inte kunde bli värre. När vi trodde att vi nått botten och att barn med funktionsnedsättning och deras familjer inte kunde drabbas hårdare av de kraftiga besparingarna inom LSS och personlig assistans, då kommer nästa dråpslag: LSS-utredningen.

Åratal av nedmontering inom LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har tärt hårt på redan prövade familjer. Att vara förälder till ett barn med omfattande funktionsnedsättningar innebär inte bara att hantera tillvaron med ett barn som har stora behov och att också försöka räcka till för syskon och förvärvsarbete.

Det innebär också en ständig kamp för att barnet ska få sina rättigheter tillgodosedda. De senaste åren har det blivit allt svårare att få personlig assistans beviljad och är man ett barn är det i stort sett omöjligt.

Och då, i detta katastrofala läge, då kommer LSS-utredningen, vars förslag innebär att personlig assistans i stort sett raderas som reform. För barnen är det extra allvarligt.

Utredningen föreslår nämligen att rätten till assistans slopas helt för barn under 16 år. I stället ska barnen kunna få punktvisa insatser i hemmet, till exempel i samband med sondmatning. Men vad händer all övrig tid?

Vilka föräldrar kan jobba eller ta hand om syskonen om den enda avlastning man får är just matningen? Och vad händer för ett barn som kanske inte behöver hjälp med just sondmatning, uteblir allt stöd då?

Finessen med personlig assistans är att den pågår hela tiden. För har man omfattande
funktionsnedsättningar och behöver hjälp med så gott som allt, då går insatserna inte att schemalägga. Man kan inte säga att klockan ett behöver jag klia näsan eller gå på toaletten. För det vet man inte i förväg.

Hur har utredningen tänkt när man har kommit fram till att barn under 16 år är en bra grupp att strypa stödet till? Varför ska barn inte vara värda att satsa på, enbart på grund av att de har en funktionsnedsättning?

Redan nu ökar trycket ute i kommunerna på att bygga nya barnboenden. Allt fler föräldrar överväger att lämna bort sitt barn med funktionsnedsättning, inte för att de vill det eller för att det är det bästa för barnet, utan för att de helt enkelt inte orkar längre när assistans inte beviljas.

Med utredningens förslag kommer vi få se en explosion i antal barnboenden. Är det vad vi vill? Är det så välfärds-Sverige ska fungera för en utsatt grupp? 50-talets värderingar känns plötsligt obehagligt närvarande, då fick barn med funktionsnedsättning oftast inte växa upp i sina familjer utan på stora institutioner.
Är det dit vi ska tillbaka?

LSS-utredningen är så komprometterad att den måste betraktas som överspelad redan innan den presenterats. Riksdagen måste nu ta sitt ansvar och se till att styra om utvecklingen.

Vi som lever med assistans, antingen själva eller i familjen, och vi som ansökt om assistans men fått avslag, vi har fått nog nu!

RBU kräver:

• Barn med funktionsnedsättning måste få behålla rätten till personlig assistans.
• Familjerna måste få det stöd de behöver för att klara vardagen. Personlig assistans är en utmärkt och kostnadseffektiv insats, inte minst för barn. Att tvingas in på ett barnboende är inte lösningen.
• Att andas, att äta oavsett hur man äter och att få kläder på kroppen – allt detta är
  nödvändiga ingredienser i livet och måste ge rätt till personlig assistans.
• Försäkringskassan måste få tydliga order att sluta bryta mot lag och domar. Att styra sina myndigheter är en skyldighet som regeringen har.

Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar