Ungas tv- och datorspelande: Gnäll inte om det, morsan!
Danemo & Persson, Riksförbundet Goodgame: Intressera er för barnens spelande, föräldrar – då kommer era ungdomar att må bättre
Många föräldrar har negativa åsikter om tv- och datorspel.
De intresserar sig inte för sina barns spelande, eller till och med förbjuder barnen att spela.
Men då har man glömt den viktiga principen att engagera sig i sina barns intressen.
Oron för att spelande har negativa konsekvenser för barn och ungdomar är vanlig hos föräldrar. Men om barnen spelar måttligt finns inget att oroa sig för. Mycket tyder i stället på att spelande ger positiva konsekvenser. Till exempel har forskning från Uppsala universitet visat att små barn som spelar lär sig läsa och skriva lättare. Och unga som spelar ofta dricker alkohol i mindre utsträckning enligt Ungdomsstyrelsens skrift New Game, som handlar om unga och datorspel.
Den skriften visar också att barn och unga som spelar mycket idrottar i stort sett lika mycket som de som spelar mindre. Bland de högaktiva spelarna idrottar 44 procent någon gång i veckan eller mer. Motsvarande andel av de sporadiska spelarna är 43 procent. Den vanliga uppfattningen att barn som spelar är orörliga har alltså ingen grund.
En annan vanlig
uppfattning bland föräldrar är att barn som spelar blir isolerade. Men Ungar & Medier 2006 visar att den största andelen, 46 procent, spelar tv-spel tillsammans med kompisar eller syskon. Och när det gäller datorspel har onlinespel som World of Warcraft blivit ett nytt sätt att umgås för många unga.
Tv- och datorspel har blivit en av de vanligaste fritidsaktiviteterna bland barn och ungdomar i Sverige. Men föräldrars inställning till spel innebär ofta ointresse och oförståelse. Mer än hälften av föräldrarna är bara tillsammans med sina barn någon gång i månaden eller mer sällan när barnen spelar, visar statistik från Ungdomsstyrelsen.
Det är tydligt
att föräldrar inte behandlar spel om andra fritidsintressen. Annan statistik visar att sju av tio föräldrar till idrottande barn närvarar vid mer än hälften av tränings- och tävlingstillfällena. Fler än fyra av tio närvarar vid i stort sett varje tillfälle.
Det bristande engagemanget är orättvist mot barnen. Forskning visar att föräldrar till barn som det går bra för i skolan också är mer intresserade av barnens fritid. Barn vill och behöver bli sedda. Det är viktigt för dem att föräldrarna visar intresse för vad de gör. Det skriver Lennart Grosin, universitetslektor vid Pedagogiska institutionen på Stockholms universitet, i skriften ”Alla föräldrar kan! Hemmets läroplan – vad föräldrar kan göra för att deras barn ska klara sig bra i skolan”.
Föräldrar borde förstå värdet av att engagera sig även när barnens fritidsintresse är spel. Vi på Goodgame tänker genomföra ett projekt för att kompetensutveckla personalen på fritidsgårdar, och hoppas få kontakt med så många gårdar som möjligt. Så hör av er.
Föräldrars negativa inställning till spel bekräftas av Medierådets undersökning Ungar & medier 2006.
En femtedel håller med om påståendet att spel leder till ohälsa och att spel är slöseri med tid.
Räknar man in dem som håller delvis med om påståendena blir det en överväldigande majoritet med negativa åsikter om spel. Dessutom ser fyra av tio föräldrar inte tv- och datorspel som ett sätt att umgås.
I alla tider
har föräldrar varit oförstående inför barns intressen som är nya för dem. Från jazzmusik till video och nu spel. Men jazzen gjorde oss inte till satansdyrkare och videon gav oss inte fyrkantiga ögon.
Den historien är det dags att vi lär oss av när det gäller farhågorna om spel.
