Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

"Hög tid att skicka en ambassadör till Paris"

Fullt ös i Paris Ségolène Royal är en kandidat i franska presidentvalet. Nu när det händer så mycket i Paris, varför har Sverige ingen ambassadör där? Foto: AP

Våren 2007. Den politiska utvecklingen i Frankrike är mer intressant än på många år. Landet går mot ett presidentval som är mycket ovisst. Utgången av valet är viktig inte bara för Frankrike utan också för hela EU. Nu avgörs om det finns några förutsättningar för att Frankrike trots allt kan göra ett nytt försök att godkänna EU:s konstitutionella fördrag efter nejet i folkomröstningen.

På det ekonomiska området händer omvälvande saker. På energiområdet pågår både börsintroduktion och fusionsdiskussioner, något som kan få stor betydelse för hela den europeiska energimarknaden. Svenska företag upptäcker i växande utsträckning att Frankrike är en viktig exportmarknad.

Vad gör då den borgerliga regeringen för att så noga som möjligt kunna följa med i vad som händer i ett av Europas absolut viktigaste länder och ge bästa möjliga stöd till svenska intressen?

Jo, man låter ambassadörsstolen stå tom i Paris.

I oktober utsågs den tidigare Parisambassadören Frank Belfrage till kabinettssekreterare hos Carl Bildt. Ända sedan dess har det inte funnits någon permanent innehavare av denna viktiga ambassadörspost. En pensionerad ambassadör har skickats ned som vikarie, men månad efter månad saknar Sverige en fast utposterad ambassadör. Det har redan varit tomt i ett halvår.

Med papegojors envishet upprepar statsministern, utrikesministern och EU-ministern att Sverige ska tillhöra EU:s kärna. Europa ska sättas i centrum i utrikespolitiken. Det som nu sker – eller rättare sagt inte sker – i Paris, är ytterligare ett exempel på att detta mest är tom retorik. I Frankrike börjar man nu undra – även om den diplomatiska artigheten gör att man inte säger något högt.

Rimligen finns det minst en handfull kompetenta personer som omgående skulle kunna flytta till Paris och göra ett gott jobb. Inte minst vore detta ett utmärkt tillfälle för Carl Bildt att bryta den borgerliga regeringens trend att bara utse män till de utlandsstationerade ambassadörsposterna. Det finns även kompetenta kvinnor i utrikesförvaltningen, Carl Bildt!

Därför uppmanar jag Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt:

Låt en nyutnämnd ambassadör möta våren i Paris – låt det gärna vara en kvinna.