"Dansa – så kroknar du inte"
Alf Svensson och Susan Lanefelt: Enkla medel kan rädda svenskarnas skelett
Många svenska pensionärer har fågellika, svaga skelett och drabbas oftare av höftfrakturer än människor i något annat land.
Varför just svenskarna är så hårt drabbade vet man inte riktigt och därför är det förebyggande hälsoarbetet och snabb, adekvat vård för dem som drabbas enormt viktig.
Benskörhet beror på att benstommen förlorar delar av sitt kalkinnehåll och förlorar sin styrka. Den som drabbas råkar lättare ut för frakturer men det gör också att kroppen kroknar ihop. Alla har sett en ”krokig gammal tant” på gatan. Det svaga skelettet får ryggraden att böjas och en puckel att bildas på ryggen.
För många är detta mycket smärtsamt. Den böjda ryggen gör också att lungorna får mindre plats, man andas sämre och att patienterna får en kraftig putmage när inälvorna pressas utåt. Många kan inte sätta på sig sina kläder ordentligt.
I dag drabbas varannan kvinna och var fjärde man av benskörhet. Det finns eldsjälar i vården som tar problemen på allvar. Men som regel betraktas sjukdomen som en del av åldrandet och något en äldre får leva med. Så länge inga ben är av så noteras besvären av läkare men leder sällan till åtgärder.
Tänk tanken att man skulle ha samma inställning till stroke eller diabetes! Ett höftledsbrott är ofta en nådastöt för äldre. Var femte som drabbas klarar inte av påfrestningen på kroppen och avlider inom ett år. Att nöja sig med en klapp på axeln som behandling av den med svagt skelett är både respektlöst och medicinskt vansinne.
Äldre måste kunna kräva rätten att behålla sitt skelett! Benskörhet kan i många fall undvikas med bättre kost och andra levnadsvanor, men vården är i dag alldeles för dålig på att informera och stötta äldre i tid så de kan behålla sina pigga ben.
Flytta ut tv:n ur dag-
rummen och arrangera en tävling i fia med knuff!
Bra mat är billigare än operationer, kosttillskott är billigare än mediciner.
Många pratar om att yngre rör sig för lite, vilket säkert är sant. Men passivitet för äldre är förödande för styrkan i benen, och på många äldreboenden sitter de gamla stilla dagarna i ända. Flytta ut tv:n ur dagrummet en dag i veckan och arrangera en tävling i fia med knuff! Bara att röra händerna lite hjälper benstommen mycket på traven. Och de som är pigga nog bör verkligen dansa mycket mer!
Att låta äldre människor sitta inne långa dagar är lika illa. D-vitamin kommer från solen, och därför måste vi komma ut. Det bör vara en rättighet att åtminstone en gång per dag få komma ut och röra på sig i solljus!
Staten bör ta ett rejält initiativ för att förebygga benskörhet. I Storbritannien mäts regelbundet styrkan i alla äldres skelett, och det finns lag på att alla fallolyckor ska utredas. I Sverige finns det endast bentäthetsmätare på en tiondel av alla vårdcentraler. Genom bättre kunskap om kostens betydelse för skelettet, genom daglig belastning av skelettet och tidiga utredningar och därmed snabba vårdinsatser kan onödigt lidande undvikas och vårdpengar sparas, det är rätt väg att gå. Bara för att man är gammal ska man inte behöva bli krokig.