"Bästa sättet att rädda liv"
Hans Gilljam och Mats Qviberg vill ha en storsatsning mot rökning
Om det går ska cancer förebyggas.
Hur många skall hinna dö innan vi börjar tala klarspråk? Rökning dödar.
I dag är det WHO:s tobaksfria dag. Borde inte alla dagar vara tobaksfria?
För att minska insjuknandet i cancer finns ingenting som överträffar uteblivna rökdebuter eller genomförda rökstopp. Rökning medför cancer i lunga, struphuvud, munhåla, svalg, matstrupe, bukspottkörtel, njure, urinblåsa och livmoderhals.
90 procent av de drabbade är rökare, och 20–25 procent av all cancer har hänförts till rökning. Dödligheten kan minska med 65 procent fram till 2020, förutsatt att åtgärder vidtas för att reducera rökningen.
Att förlita sig på forskning är inget alternativ. Vi minns USA-forskaren Bailars hårda kritik på 90-talet av ”kriget mot cancer”, särskilt lungcancer. I Läkartidningen Nr 20–21, 2007, ger lungläkaren Gunnar Hillerdahl, Karolinska, inget hopp om nya, bättre behandlingar.
Lite har hänt när det gäller förmågan att bota och patienterna undrar ofta vad som är värst, sjukdomen eller behandlingen. Medialt ”heta” vetenskaper kommer inte ens i teorin att hjälpa mer än enstaka procent av de cancersjuka.
Kampen mot cancer kunde skötas bättre!
För det finns ju alternativ. I Socialstyrelsens cancerrapport 2007 framgår tydligt att en preventionsstrategi är särskilt viktig.
Vi som varit med om att utveckla de åtgärderna, vi har en plan för minskat tobaksbruk som kan minska antalet cancerfall inom rimlig tid, till kända kostnader och utan biverkningar. Om det går ska cancer förebyggas, och inte genomlidas.
Vetenskapligt stöd har vi av WHO, EU, SBU och alla andra tunga institutioner. Våra nätverk är ideella, landstings- och universitetsbaserade och vi har läst och begrundat och nu vill vi skrida till handling.
Rökning medför cancer i lunga, struphuvud, munhåla, svalg, bukspotts-
körtel, matstrupe, urinblåsa,
njure och livmoder-
hals
Erfarenhet från klinik, forskning, organisation och ekonomi leder oss. I sin rapport varnar Socialstyrelsen för hur dyra, inte särskilt verksamma läkemedel dränerar landstingsbudgetarna. I välfungerande hälso- och sjukvårdsorganisationer i USA såg man problemet och tänkte om. Nu lägger man 3 procent av resurserna på förebyggande insatser mot våra högst 0,3 procent.
Tyvärr heroiseras medicinens frontlinjer medan prevention ses som ospännande och förmyndaraktig. Det man missar är att förebyggd cancer inte bara frigör vårdresurser, det ger också människan bättre livskvalitet.
Då drygt 60 procent av svenskarnas åtgärdbara sjukdomar beror på livsstilar som tobak, alkohol, kost och motion så säger det sig själv att den ohälsan inte kan opereras bort.
Vi menar att ett tidsfönster står öppet för oss och våra metoder som finslipats under 25 år. Med beprövade metoder ska vi minska rökdebuter och genomföra rökstopp.
Cancerforskarna behöver mer tid för att lösa sina gåtor och det tar många år för industrin att testa nya mediciner. Under tiden kan vi lägga grunden för att förebygga åtminstone en fjärdedel av alla cancerdödsfall.
Det måste ske både utanför och i vården. De som gick i skolan i början på 80-talet minns vilket genomslag ”Nonsmoking generation” hade på skolgårdar och i statistiken och få minns i dag att flera partier spjärnade emot då Sveriges första tobakslag voterades fram. Dit nådde vi med hårt arbete och det är vi stolta över. Våra nätverk bidrog till rökförbudet på serveringsställen för två år sedan och personalen är redan friskare. Stolta är vi, men fortsatt bekymrade.
Nu vill vi lägga in nästa växel. Varför ska inte ett land kunna planera för medborgarnas hälsa lika långsiktigt som man planerar för deras pensioner?
Vi kan tänka oss att göra grovjobbet mot de tobaksrelaterade sjukdomarna för rena reapriset. Vi vill nå det mål som 2002 års folkhälsoproposition satte: halverad rökning till 2014.
Men vi behöver stöd. Vi tycker att folkhälsoministern ska ta socialministern i handen och söka upp finansministern. Pengar kan hämtas ur den tobaksskatt som alla under 18 år, som egentligen inte får handla tobak, betalar in.
Vi föreslår att ministrarna använder de 250 miljonerna kronorna perår och satsar förebyggande. Finansministern blir folkhälsofinansminister!
Känns det för vågat kan han be cigarettköparna betala en krona per paket för preventionssatsningar. Redan prisökningen som sådan minskar rökningen. Eftersom de flesta rökare en gång tänker sluta så ses extrakronan som en privat hälsoinvestering.
Tobaksförebyggande investeringar lönar sig alltid och ger minst 3 gånger pengarna tillbaka. De resurser som frigörs via bättre hälsa kommer att korta vårdköer och förbättra kvaliteten i vården.
Förutom minskningen av cancer kan vi dessutom räkna med färre hjärtinfarkter, lungsjukdomar, slaganfall, amputerade, blinda och innebrända.
Icke-rökare lever 10 år längre än rökarna och får 10–14 fler friska år. Vi får färre sjukpensionerade, änkor, änklingar och föräldralösa och pengarna kommer att användas till konsumtion som gör att folkhälsofinansministern måste räkna upp BNP.
Vi får en renare miljö eftersom fimpar, prillor och snuspåsar är det vanligaste och giftigaste skräpet på gator och torg.
Tobaksindustrin förlorar. Men måste vi känna medlidande för en industri som tar livet av mer än hälften av sina mest lojala kunder?
Jerzy Einhorn sa en gång: ”inte ens om jag försökte, och verkligen ansträngde mig, skulle jag kunna hitta på en produkt som orsakar fler cancerfall och tidigarelagd död än cigaretter”.
Gör tobaksfrågan till en test för hur vi kan rädda liv och miljö, och gör det nu! Vi ställer upp!
