"Hånad – för att hon räddar liv"
Chatarina Krång: Var finns moralen och etiken?
I dag har det varit riktigt milt ute. Endast två minusgrader. För någon vecka sedan var det hemskt, temperaturen pendlade mellan minus tio på dagarna och närmare 20 minusgrader nattetid.
Jag fasade varenda vaken minut över svanar som svaga och sårbara kanske behövde hjälp. Ungsvanar som inte hunnit med att utvecklas i takt med kullsyskonen och var övergivna och ensamma i den bistra kylan. Andra svanar som av olika anledning berövats sin kraft och gett upp. Alla dessa svanar som hade kunnat bli hjälpta om vi haft ett viltrehabiliteringscenter.
Det finns människor som menar att ”naturen måste ha sin gång” men jag håller inte med. Mänskligheten har genom århundraden manipulerat djurens naturliga beteenden, förstört deras livsmiljöer genom nedsmutsning och utarmning. Knölsvanen är en av dessa arter vars livsbetingelser radikalt förändrats.
Trots att dessa fakta inte bygger på ”behjärtansvärda” intentioner utan på ren vetenskap så hävdar dessa personer att vilda djur i nöd inte är värda att hjälpa. Inte förrän vi förgiftat dem och exploaterat och förstört deras livsmiljöer och reducerat deras antal till ett minimum, ska vi hjälpa de vilda djuren. Först då blir de exklusiva och omfattade av ett statligt beskydd. Först när de är nästan utrotade.
Det finns också människor som går en helt annan väg. Människor som trotsar de givna normerna och agerar. Människor som drivs av en annan moral. Som ser djurens behov och vågar agera.
En av dessa är den så kallade svankvinnan. Alla som någon gång engagerat sig för vilda djur och deras välbefinnande i Stockholmsområdet känner till denna anmärkningsvärda kvinna.
Under flera år har hon hållit vakar öppna när vintern haft Stockholm i ett isande och obarmhärtigt grepp. Hon har vakat om nätterna för att svanar under hennes vingars beskydd inte ska frysa fast. Hon har rensat Stockholms stränder från enorma mängder av skräp, fiskelinor med krokar, sänken och wobblers. Hon har flyttat nödställda svanar från olämpliga platser till bättre lämpade miljöer. Hon har räddat hundratals svanar från en garanterad död.
Detta är en verklighet som få känner till. Hon har blivit föremål för hånfulla skämt på radion och i andra medier. Och myndigheterna överväger att åtala henne för brott mot djurskyddslagen och jaktlagen.
Detta är dessutom mycket märkligt då en kvinnlig tjänsteman i Stockholm när hon förklarar varför bidraget för vård av vilda djur dragits in, hävdar att vilda djur inte omfattas av djurskyddslagen.
I Sverige slår våra tjänstemän sig på bröstet och stoltserar med ”den bästa djurskyddslagen i världen”. En lag som trädde i kraft 1988 och bland annat innehöll ett löfte till Astrid Lindgren att förbjuda äggproduktion under traditionella industriformer. Hönsen skulle bli fria. Ett löfte som på långa vägar inte infriats.
Djurskyddslagen skyddar inte heller andra djur som vanvårdas, torteras eller dödas. Lagen är en dimridå, ursprungligen skapad med goda avsikter men i händerna på cyniska politiker och företagsledare ett verktyg utan udd.
Nu ska dessutom Djurskyddsmyndigheten läggas ner. Denna världsunika statliga institution som endast fick tre år på sig att föra djurens talan innan den totalt demolerades i en sann anda av ”öka produktionen och tillväxten och skit i de svaga, de gör ändå ingen nytta”.
I dag kan du tortera ett djur till döds i hemmet, du kan låta kossan Rosa dö i sin egen avföring, du kan skjuta ihjäl småfåglar, hackspettar och ”ladugårdskatter” i en flashig rockvideo och du kan förgripa dig sexuellt på ett djur utan att det ens väcks åtal mot dig.
Jag bara frågar – var finns moralen och etiken?
Dagens debattör
