Så undviker ni moderater att förlora valet, Reinfeldt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-03-23
Debattörerna: Sluta kväva allianskamraterna eller samarbeta med MP
Häromdagen erbjöds Per Schlingmann ordentligt med TV-tid i granskningsprogrammet Agenda. Möjligen väl mycket av varan, för tittaren kunde efter hand knappast undgå att märka att det var ganska kalorifattig kost som bjöds. Allmän ansvarfullhet och ”fokus på jobben” motar inte särskilt effektivt den nu ganska utbredda mediabilden av Moderaterna som ett parti med kronisk idétorka. Numrerade jobbskatteavdrag som vindlar sig in i framtiden är nog inte direkt vad nyhetstörstande och rastlösa väljare efterfrågar.
Moderaterna sitter i själva verket med en strategisk huvudvärk inför valet 2014. Schlingmann lovprisade allianskamraternas inneboende styrka och goda möjligheter att attrahera väljare, men med Kd i respirator och C och Fp nervöst bitande på naglarna låter det föga övertygande. Problemet är vare sig nytt eller unikt svenskt – i Storbritannien har stödet för Liberaldemokraterna närmast halverats sedan man började regera tillsammans med Tories – det är helt enkelt svårt att vara junior partner i en alliansregering.
För bara några månader sedan verkade det som att Socialdemokraternas implosion var så genomgripande att Moderaterna närmast skulle kunna bortse från att småpartierna förblödde. Strömlinjehoppande S-väljare skulle kunna göra det möjligt för Moderaterna att växa så kraftigt att man skulle kunna regera vidare även om till exempel KD skulle trilla ur riksdagen. Denna fromma förhoppning har Löfven nu satt stopp för. Schlingmann menade att flykten av moderata sympatisörer till socialdemokratin var tillfällig, och närmast hängde samman med Löfvens låga profil. Men även om han skulle ha rätt i att siffrorna stabiliseras när Löfven börjar prata politik på riktigt, så kan hans parti i dag knappast grunda seriösa strategier på en förmodad socialdemokratisk kollaps.
För Moderaterna ställs nu därför partinytta direkt mot alliansnytta. I flera uppmärksammade frågor har man tvärt kört över de övriga partiernas önskningar. Det känns säkert både rimligt och logiskt för moderater att det helt dominerande allianspartiet också dominerar den politiska dagordningen. Så visar man handlingskraft och kan växa i storlek. Men paradoxalt nog betyder sådan partinytta i form av tillväxt troligen att makten går förlorad 2014 därför att småpartierna slås ut eller inte längre kan motivera att de stannar i en allians som vampyrlikt suger ut deras livskraft.
Moderaterna skulle nu kunna välja att föra fram medpartierna och deras hjärtefrågor betydligt mer än hittills – att helt enkelt strategiskt försöka puffa över en inte obetydlig del av sin egen väljarbas till dem. Det vore alliansnyttigt, men alldeles säkert framkallar detta alternativ obehag hos partistrateger som redan nu tycker att småttingarna har obefogat stort inflytande.
Men en annan lockelse har uppenbarat sig – en som skulle kunna göra det möjligt för Moderaterna att behålla makten efter valet utan att behöva ge krassliga allianskamrater kostsamma blodtransfusioner: Miljöpartiet. En Aftonbladetenkät visade i söndags att en försvarlig skara moderata politiker vill locka in Miljöpartiet i alliansen, och det är lätt att se varför. En till väljarna lättsåld alliansförnyelse; tillgång till en frisk källa av politiska idéer; tio nya fräscha procents opinionsstöd - what’s not to like? Om man är moderat vill säga.
Malena Rosén Sundström
Mikael Sundström