LKAB gör vinsten – vi får ta kostnaden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-12-09
Debattörerna: Gruvbolaget tvångsflyttar Kirunaborna – lämnar de boende med notan
I Kiruna ligger ett bostadsområde som heter Ullspiran. Här, på Bromsgatan, har många bott i sina lägenheter i över 30 år.
Flera generationer barn har växt upp och gått i skolan här, från första dagen i lågstadiet till studentexamen i närliggande Bolagsskolan.
Men nu måste 100-tals grannar lämna sina bostäder. Husen ska utrymmas för att ge plats åt LKAB:s utvidgade gruvbrytning. 2012 ska alla vara ute.
Många familjer oroar sig nu för hur de ska ha råd att flytta till en nyproducerad lägenhet med 2-4 000 kronor högre hyra. De som inte jobbar på LKAB, där
lönenivåerna är relativt höga, ser stora problem att klara en flytt och en mycket högre hyra.
LKAB:s beslut om nya huvudnivåer i Malmberget och Kiruna är två för Malmfälten mycket viktiga beslut som inte bara stärker förutsättningarna för lokalutveckling, utan även starkt bidrar till positiv regional och nationell ekonomisk utveckling.
Men besluten innebär också att stora förflyttningar av människor och bostäder kommer att ske i Malmfälten. Samhällen måste förflyttas, bostadsområden blir industriområden.
Alla stöder LKAB:s utveckling. Men vem skyddar den enskilde?
Här har den moderata partistyrelsen gjort ett tydligt och betydelsefullt ställningstagande: ”Statens ägande i LKAB är en viktig och generell förutsättning för att säkerställa bolagets ansvar i stadsomvandlingen, där styrelserepresentation och kontinuerlig dialog inbegriper ett hållbart miljömässigt och socialt ansvarstagande.”
Det innebär att staten som ägare ska ta sitt ansvar och att det i regeringens riktlinjer till LKAB ska tydliggöras vilket ansvar LKAB har för stadsomvandlingen.
Här i Norrbotten kommer vi moderater att fortsätta att påverka den så kallade Malmfältsgruppen som består av företrädare för Regeringskansliet, berörda kommuner, myndigheter, företag och organisationer, och att föra en dialog i övergripande frågor som rör gruvnäringens tillväxt i Malmfälten.
Moderaternas besked till Malmfältsborna skiljer sig därmed rejält från Håkan Juholts besked vid sitt besök i Kiruna den 22 oktober i år, då han aviserade att Socialdemokraterna ”avser att utreda ansvaret” för stadsflytten.
Förändringarna i Kiruna, Malmberget och Pajala till följd av gruvdriften får stora konsekvenser för människor som bor och verkar där.
Att människor som bott i sina bostäder i årtionden måste lämna sina hem för att bereda mark åt malmbrytningen innebär problem på orter som Gällivare och Kiruna. Bostadsbristen är akut och bostadsmarknaden ickefungerande.
Det omöjliggör en riktig värdering.
Om fastighetsägaren endast får ut marknadsvärdet för sitt hyreshus, så blir det nyproducerade huset tre till fyra gånger dyrare på grund av högre kostnader på anbud och byggkostnaderna i högtrycks-Kiruna. Det innebär naturligtvis också att hyresrättsinnehavaren får en väldigt mycket högre hyra dit han eller hon förflyttas.
Normen borde i stället vara att LKAB ersätter fastigheten till ett värde som motsvarar kostnaden för ett faktiskt inköp av en likvärdig fastighet samt de ersättningar man har rätt till i enlighet med lag.
Det hela är rätt enkelt: Det är LKAB som genererar stora vinster på malmbrytningen. Då borde de även stå för kostnaderna som samhällsflytten innebär för företag och familjer.
Johan Johansson
Lars Alriksson
Hans Svedell