Emma dog – vad gör du åt krisen, Löfven?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-03-10 | Publicerad 2016-03-09
Öppet brev till statsministern – om en socialtjänst i förfall och en barnkonvention som inte används
DEBATT. Stefan Löfven, du är sedan länge informerad om bristerna inom socialtjänsten, en myndighet i djup kris. Du vet att många socialsekreterare inte längre klarar av sin arbetssituation, att många blir sjuka eller slutar.
Jag har följt samhällsutvecklingen under snart tjugo år och vill mena att skyddet för utsatta barn aldrig tidigare varit så dåligt som nu. Det brister hos så många myndigheter, men socialtjänstens kris påverkar utsatta barn värst. Situationen är akut!
Jag skulle kunna fylla en bok med alla gripande historier jag får till mig varje vecka genom mitt arbete i Barns Rättsskydd, BRY.
Förtvivlade föräldrar som berättar att de inte får hjälp att skydda sina barn från misshandel eller sexuella övergrepp.
Allra sämst är skyddet för de barn som utsätts i hemmet.
Berörda myndigheter hävdar ofta att ord står mot ord när de talat med föräldrarna. Ytterst få tar barnens berättelser på allvar.
Kanske beror det på att de yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn inte har någon specialistkunskap om hur man upptäcker utsatta barn. Det ingår inte i deras utbildning.
Med djup sorg tänker jag på Anna och hennes dotter Emma. I nästan tio år kämpade Anna för att skydda Emma från fortsatta övergrepp av sin pappa, helt utan stöd från myndigheterna.
Socialtjänsten menade att pappan var trevlig. Att Emma kanske råkat titta på porrfilm hos honom och härmat sitt beteende från den?
Senast jag träffade Anna var några dagar före begravningen av hennes artonåriga dotter. Emma hade tagit livet av sig. Precis som många andra barn gör i vårt land – ett barn i veckan.
Jag kommer heller aldrig att glömma lilla Anders. Jag råkade ringa hans mamma precis när två poliser och fyra socialsekreterare hämtade honom. Domstolen hade dömt att Anders, sju år, skulle flytta till pappan som han knappt ens träffat. Hans två äldre systrar skulle få stanna hos mamma. De hade berättat om pappans misshandel och vägrade träffa honom.
Det tog polisen 1,5 timme att hämta Anders.
Han förstod inte vad det var för fel på honom som inte fick stanna kvar hos mamma och sina systrar. Det var fruktansvärt att höra Anders protester och hur dörren på polisbilen stängdes innan de körde iväg.
Anders är inte heller ensam i sin situation…
Värst av allt är nog att det inte finns någonstans att vända sig för att överklaga.
Barnombudsmannen, BO, går exempelvis inte in i enskilda ärenden.
Justitieombudsmannen, JO, är selektiva med vilka fall de granskar.
Och Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har visat sig vara en pappersdrake.
Många andra länder har undertecknat det tilläggsprotokoll till Barnkonventionen som ger enskilda barn rätt att klaga direkt till FN. Varför inte Sverige?
Jag ser med stor oro hur våra barns rättsskydd blir allt sämre här i Sverige.
När man som människa får ta del av historier som direkt innebär ett brott mot mänskliga rättigheter så är man skyldig att agera. Jag har fått ta del av många historier, liknade de här två.
Nu är du också delgiven, Stefan Löfven.
Vad tänker Du nu göra för dessa barn?
Om tjugo-trettio år kan Du antingen se tillbaka och vara stolt över att Du tog utsatta barns situation på allvar, satsade resurser och skapade förändring.
För Du vill väl inte att ditt namn skall förknippas med ytterligare en upprättelseceremoni för barnen som den svenska staten ignorerade under Din mandatperiod?
Agneta Bravélius
Grundare, Barns Rättsskydd, BRY
Fotnot: Anna, Emma och Anders är fingerade namn.
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.