"Vad vet HTF om hur det är att jobba uppe i luften?"
Tore R Granaas, 56 år i flygindustrin: Problemet är att samtliga parter har fått det vi på flygarspråket kallar "complete loss of electrical power"
Flygstrejken är en pr-skandal för flygindustrin. Med 56 år i flygindustrin betraktar jag mig kvalificerad att kommentera denna komplicerade konflikt HTF–SAS.
Problemet är att samtliga parter har fått det vi på flygarspråket kallar "complete loss of electrical power", det vill säga ingen av parterna kan tala med den andra, därav denna konflikt.
1993 kom IATA fram till att en del av problemen med luftfarten var dåligt management i många av medlemsbolagen. Därför startades ett samarbete mellan IATA, ICAO och Concordia University, som resulterade i ett fyrårigt ”Aviation MBA programme” för blivande flygbolagsledare.
SAS fick invitation till detta men visade inget intresse, inte ens efter en påminnelse till SAS ledning 2003 kom det något svar (communication failure).
Vidare hör inte SAS kabinpersonal hemma i ett LO-förbund: de skulle ha bildat ett självständigt fackförbund, som Linjeflyg ville 1985.
Förståelse för detta speciella yrke saknas i HTF:s ledning: jag har aldrig sett en HTF-representant vid IATA:s eller ICAO:s flygsäkerhetsseminarium.
Inte heller 1993 när IATA hade seminariet i Stockholm, sponsrat av SAS Flight Academy.
I media talas det en hel del om säkerhet, men jag vill poängtera att det i luftfartslagen står klart och tydligt att man INTE flyger om man inte mår bra – då stiger man av!
De stora problemen i dag är att aktörerna för det första känner till för lite om kärnverksamheten och att det därför uppstår problem med kommunikation mellan berörda parter, för det andra glömmer att flygindustrin är den mest komplicerade industrin av alla i och med det enorma regelverket.
Hur många representanter från HTF:s förhandlingsdelegation har deltagit i seminarier om "duty time limitations and rest requipments"?
Under alla mina år i SAS kan jag inte komma ihåg en enda gång ett kollektivavtal var klart både för flygande personal och för markpersonal innan avtalet förfallit.
IATA betraktar detta fenomen i industrin som negativt, även om många IATA-bolag inte har något fackligt avtal.
Till sist: Jag har otroligt mycket att tacka SAS för, men i dag lider jag när jag ser mitt kära bolag som jag var med att starta 1951 och som i dag ligger på "intensiven med dropp".