Tänk om man bytte ut alla män
Marina Johanson: Orden i sig är lika viktiga som själva budskapet
Man pratar väl som man pratar, orden spelar inte så stor roll, det är budskapet – inte orden i sig – som är det viktiga! Eller? Med språk kommunicerar vi med omvärlden, det är som ett verktyg vi konstruerar våra budskap med. Språket berör också vårt sätt att se på oss själva och omvärlden. Det är ju vad vi ständigt använder när vi tänker och säger saker. Hur saker sägs (betoning, ordval etc.) när vi kommunicerar kan ibland vara av enorm betydelse, i vissa situationer måste orden väljas med omsorg. Ofta pratar vi dock på ren automatik, låter orden flöda ur oss utan närmare eftertanke.
Fundera lite på vårt sätt att prata om individen kontra gruppen. Idag används i Sverige ordet ”man” synonymt med ”alla”, men varför det? Egentligen inkluderas ju inte andra än just män i detta ”alla” och resten av grupperna i samhället hamnar utanför.
Språket speglar samhället och dess utveckling, men ibland hamnar det på efterkälken och förändras inte i samma takt. Det finns en anledning till att chokladbollen fått byta till sitt nuvarande namn i dagens Sverige, det förra namnet ansågs inte längre gångbart i samhället. ”Man” finns inbakat här och var i dagens svenska, på vissa ställen tycks det nästan osynligt. Skulle vi exempelvis lika gärna kunna säga: ”Dam pratar väl som dam pratar, det är budskapet – inte orden i sig – som är det viktiga!”
I många andra språk så som spanska, franska, italienska, bulgariska, engelska och kinesiska används könsneutrala ord för att uttrycka svenskans ”man”. Tyskan gör däremot som svenskan och använder ”man”.
Ta en titt på följande ord:
allMÄN(het)
alleMANsrätt
MÄNniska/MÄNsklig/MÄNskliga rättigheter
tjänste-/riksdags-/ämbets-/talesMAN
MAN tycker ju...
Vi är så vana vid detta språkbruk att vi alla, oavsett om vi är män eller inte, använder det om oss själva och andra utan att ens lägga märke till det.
Vi låter orden flöda ur oss utan närmare eftertanke
I de fall något av ovanstående ord råkar involvera en person som inte är man läggs ett prefix till, exempelvis ”kvinnlig ämbetsMAN” eller som i riksdagen där MAN säger ”fru talMAN”. För att inte tala om sportvärlden där det t.ex. finns fotbollspelare och kvinnliga fotbollspelare, vilka alltså inte är vanliga/normala fotbollspelare.
Men allt detta är egentligen old news.
Detta har tagits upp med jämna mellanrum, allt från exempelvis Gerd Brantenberg på 70-talet med sin bok Egalias döttrar till TV-programmet Värsta Språket där Fredrik Lindström säger:
”Ord som allmän och allemanna, de visar precis vad det från början var frågan om: alla män. Kvinnan, hon var inte inbjuden, och ingen annan heller.” Här kommer ett förslag, det är rätt enkelt.
Vad sägs om att skippa ordet ”man” som symbol för ”alla” och istället säga ”en”? Fokus hamnar på individen, alla kan inkluderas. Ordet används redan i svenskan, ofta med samma innebörd som ”man”.
Allmänheten (all-män-heten) skulle inte bli alldamheten (all-dam-heten) utan allenheten (all-en-heten), vilket ändå inte är så olikt dagens ”allmänheten”. Omställningen skulle med andra ord inte bli speciellt drastisk. Små ändringar kan i det långa loppet leda till stora förändringar, ändrar vi ordet ”man” till ”en” så blir uttrycket könsneutralt och fokus läggs som sagt på individen istället för könet.
Prova på att säga ”en” istället för ”man” under en dag. Om inte för att det är en bra idé så bara som experiment.
Dagens debattör
