Klyftorna växer om inte de fattiga får chans att spara
Marie hade sparat ihop några tusen kronor trots låg lön på tillfälliga jobb. Under en period räckte dock inte lönen till hyra och mat. Socialbidrag fick hon inte förrän hon hade förbrukat sitt sparande.
Närmare en miljon svenskar måste räkna med att behöva söka socialbidrag någon gång under de kommande åren. Att försöka spara ter sig lönlöst för dem. Sparandet ryker när de behöver bidrag.
Utan sparande missar de många av livets möjligheter – att kunna handla när det är billigt, eller att pröva ett jobb som kräver flytt eller bil.
Därför kommer också klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste att fortsätta växa. De med sparförbud har fortsatt inget. De som har sitt på det torra får en värdeökning i takt med den svenska ekonomins tillväxt.
I Michigan har ett antal stiftelser vänt på steken. Arbetande låginkomsttagare uppmuntras att spara. För varje krona de spar får de en krona i tillskott. Samtidigt får de utbildning i att hantera sin ekonomi. Om de behöver socialbidrag under tiden får de ändå behålla sparandet. Pengarna får användas till utbildning, köp av bostad eller eget företagande.
En tung utvärdering beskrev försöket som ”ett av de mest framgångsrika program i landet för att hjälpa arbetande fattiga att lyfta sig ur fattigdom”.
”Inkomster mättar magar, men tillgångar ändrar huvuden” skrev Michael Sherraden i en uppmärksammad bok för femton år sedan där han lanserade idén till sparkonton. Samma stiftelser ställde upp som tidigare hade experimenterat fram det jobbavdrag som nu också införs i Sverige. Nu pågår framgångsrika försök med liknande konton i rika länder från Kanada till Taiwan.
Även extremt fattiga människor kan förbättra sin lott med eget ägande. Årets fredsnobelpristagare Muhammad Yunus gav mycket fattiga kvinnor chansen att låna för att investera i ett eget företag. Hernando de Soto visar att många fattiga kan investera bara de får rätt att äga tillgångar.
I Sverige ska låginkomsttagare fortfarande hjälpas av bidrag och socialsekreterare och facket. Inte kan de ta ansvar för tillgångar. Då vore de väl inte låginkomsttagare. Och varför ska de behöva äga? De kan väl åka kollektivt. Kommunen äger ju hyreslägenheten. Och inte ska väl en låginkomsttagare starta företag?
Så har en miljon människor omyndigförklarats. Förmögenhetsklyftorna fortsätter att växa. Vilket beklagas mest, ofta i upprörda brösttoner, av just dem som ivrigast försvarar dagens bidragssystem.