Budgeten speglar Borgs perfekta krishantering

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-15

Johan Ingerö: Räkna med överskott om bara några år

När finansminister Anders Borg i morse skulle presentera staten vårbudget gick brandlarmet i Rosenbad. Finansministern informerade sig om läget, konstaterade att larmet gällde en annan byggnad, tog en paus och återupptog sedan presskonferensen. Det är faktiskt en utmärkt metafor för hans hantering av den globala finanskrisen. Om Mona Sahlin hade varit på plats hade hon förmodligen krävt en satsning på öronproppar och ett särskilt brandsläckarbidrag.

Sedan finanskrisen sköljde över världen 2008 har Sverige förlorat 100 000 arbeten. Att det inte blev fler – vissa skräckprognoser pekade mot det tredubbla – beror i hög grad på att regeringen och finansminister haft is i magen. Mona Sahlins förslag till panikåtgärder – förstatligade bilföretag, höjda bidrag, hårdare skatter – blev aldrig mer än just förslag. Det gav ekonomin möjlighet att först stabiliseras och nu långsamt rulla igång igen.

Läget kommer dock vara tufft i åtminstone ett par år till. Balans i det finansiella sparandet ser vi knappast före 2012 och först året därefter lär pensionerna vara tillbaka på 2009 års nivåer. Därför är det viktigt att konsumtionen hålls igång. Pensionärernas skatt sänks med fem miljarder, vilket är klokt eftersom de pengarna kommer att gå rakt in i det ekonomiska kretsloppet och bidra till jobbtillväxten.

Som väntat innehåller budgeten även en del valårsfläsk, exempelvis höjt flerbarnstillägg och satsningar på sommarjobb. Sådana samvetsutgifter handlar mer om politisk image än om ekonomi. Personligen hade jag hellre sett de pengarna gå till långsiktiga investeringar i vår infrastruktur. Dels för att sådana behövs och dels för att lågkonjunkturen innebär att vi får maximal utdelning för pengarna.

Ekonomin blir i allt mindre grad lokal, och våra behov av snabba och bekväma förflyttningsmöjligheter ökar. En verkligt klok investering vore att knyta ihop storstadsregionerna med snabbspår, vilket även skulle avlasta de idag överfulla stambanorna.

En ljuspunkt är att småföretagarna, nästan lika misshandlade av alliansen som av Carlsson-Persson, äntligen får vissa lättnader i form av slopad revisionsplikt och förenklade momsregler. Drygt 96 procent av Sveriges 900 000 företag har färre än tio anställda, och om dessa åtgärder kommit redan i den första alliansbudgeten hade vi med stor sannolikhet klarat de tuffa åren ännu bättre.

För första gången har Sverige genomfört en i det närmaste perfekt krishantering. Vi har inte, som USA, betalat ut några enorma bankstöd eller förstatligat några företag. Vårt budgetunderskott är cirka en procent av BNP, jämfört med det socialdemokratiska Storbritanniens tio procent. Överskotten ligger sannolikt inte mer än några få år in i framtiden. Det är i ljuset av detta som vårbudgeten bör bedömas.

Johan Ingerö