Männen är värre, Karlsson
Peter Söderström: Våga döma ut sportens machokultur
Brottartjejerna Allandi och Karlsson bör stängas av från landslaget för gott. Det tyckte tv-sportens Jonas Karlsson i en uppmärksammad krönika den 22 oktober. Varför han tycker så fick tittarna inte veta, hans krönika var full av antydningar och saknade fakta.
Det verkar vara mycket som är oklart vad gäller kritiken mot Allandi och Karlsson och frågan väcks varför tv-sportens krönikör så tydligt tar ställning för den ena parten i just denna konflikt?
Om Jonas Karlsson har rätt att Allandi och Karlsson förtrycker landslagskollegorna och hindrar deras utveckling så är ställningstagandet i tv viktigt, men då måste frågan ställas om Jonas Karlsson/tv-sporten också kommer att ta ställning på liknande sätt när det gäller den manliga idrottssfären?
För om fokus ska läggas på god stämning, frihet från förtryck och att få utvecklas i en positiv miljö, då kommer tv-sporten att kunna fylla både krönikor och reportage en lång tid framöver genom att kritiskt granska den manliga sfären av idrotten.
Hur är det med homofobin, med synen på kvinnor och med synen på vad som är en ”riktig man”? Och hur är det med den manliga hierarkin där det är några ”starka”, ofta de mest aggressiva, som bestämmer hackordningen och vem eller vilka som är okej. I ”Hockeykväll” 23 oktober gapskrattade Wikegård och Jihde åt Kaj Kunnas när han mimade att Mats Sundin var homosexuell (för att sedan dagen efter vara politiskt korrekta och gå ut och be om ursäkt). Huselius, Tallinder och Lilja blev polisanmälda 2005 för gruppvåldtäkt under en landslagssamling och både gamla spelare och journalister gick ut och sade att detta beteende inte var något nytt utan har pågått i alla år runt ishockeyn. Vad fick ”den största skandalen i svensk ishockey någonsin” för konsekvenser i det fortsatta jämställdhetsarbetet inom idrotten?
Berättelser har på senare år börjat offentliggöras om hur unga spelare får genomgå initiationsriter, som många gånger är brottsliga, för att accepteras av ”gänget”.
Till exempel AIK:s juniorlag i fotboll där det efter en polisanmälan 2002 kom fram att det var vanligt med så kallad ”galgning” att stoppa upp en galge, PET-flaska eller någonting annat föremål i analen på förstaårsjuniorer (alla andra klubbar sade att det förekommer bara i AIK).
Kenta Nilsson berättade om hur han blev förnedrad i NHL, fastbunden naken i omklädningsrummet med ett snöre runt snoppen som alla kunde gå och dra i som en initiationsrit för en rookie. Detta mönster synliggörs till exempel när BRIS beskriver hur de får många samtal och mejl från unga pojkar som berättar om hur idrottens värld präglas av hård jargong, machokultur och hur jobbigt det är att kallas bögar och kärringar. I dag börjar en del kritisk forskning inom detta område att växa fram.
Ska bli intressant och se om tv-sporten i kommande krönikor vågar gå in och göra lika tydliga ställningstaganden i ovanstående frågor, där de skulle gå på och kräva att ledande manliga idrottsstjärnor stängs av/kastas ut ur deras förbund under avsevärd tid eller för alltid.
Men det kräver ju lite mer att utmana den manliga normen och dess destruktiva konsekvenser eftersom inte bara idrotten generellt utan också Jonas Karlsson och ledningen på tv-sporten är en del av denna maktordning. Det kräver kritisk självreflexion och att ni funderar på er roll i bevarandet eller brytandet av den manliga normens destruktiva konsekvenser inom idrotten.
Berättelserna om homofobi, sexism och förnedring av olika slag i den manliga normens namn kommer säkert inte uttryckas offentligt i så många fall. Magnus Hedman uttryckte till exempel att en spelare inte skulle kunna ”överleva” som öppet homosexuell inom fotbollen – 1995 blev elitishockeyspelaren Peter Karlsson mördad, knivhuggen 64 gånger för att han var homosexuell.
Här skulle tv-sporten med sin genomslagskraft kunna bidra till förändring och möjliggöra för att fler individer inom idrottens värld får uppleva god stämning, frihet från förtryck och få utvecklas i en positiv miljö! Bollen är er!
Dagens debattör
