Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

"Vi måste ändra lagen"

Jusitieutskottets Andreas Norlén (m) efter artikeln i Aftonbladet om ”Stureplans-våldtäktsrättegången”: Varför gör rätten skillnad på våld i sex och misshandel?

Varför olika? Rätten försöker aldrig få ett misshandelsoffer att erkänna att hon eller han njöt av att bli misshandlad. Något de gör i våldtäktsfall, skriver Andreas Norlén (m).

Om någon får stryk som ger upphov till blåmärken på mage, ben, armar och skinkor, ser vi det som misshandel.

Om någon får avsiktligt utdelade slag som ger blödningar i hårbottnen, ser vi det också som misshandel. Om någon får totalt 46 skador av våld som utövas av två personer, är det för oss alla uppenbart att ett brott har begåtts. Nej visst nej, våldet var ju ett led i gärningsmännens strävan efter sexuell tillfredsställelse och de påstår att kvinnan tyckte om behandlingen. Då måste vi självklart se saken på ett helt annat sätt.

Låter det orimligt? Ja, anser jag och – är jag övertygad om – de flesta andra människor. Nej, säger det svenska rättssystemet.

Den unga kvinna, som anmälde de två så kallade Stureplansprofilerna för våldtäkt, utsattes för just det våld jag ovan beskriver den 25 mars i år. I sin dom konstaterar tingsrätten att det sexuella umgänget var ofrivilligt från kvinnans sida, men rätten anser att männen inte insåg det och därför frikändes de.

När någon utsätts för våld utgår vi normalt ifrån att det är ofrivilligt och att gärningsmannen inser det, dvs har uppsåt att skada. En misshandelsåtalads försvarsadvokat försöker aldrig få offret att erkänna, att hon eller han egentligen njöt av att få tänderna inslagna eller att brottslingen trodde det. Varför ser vi annorlunda på våld som utövas inom ramen för en sexakt?

Visst finns det människor som tänder på att bli smiskade eller utsatta för annan kränkande behandling av sin sexpartner – men ska man därför utgå ifrån att alla som får stryk i en sexuell kontext njuter av det, tills motsatsen är bevisad?

Kanske borde man i så fall vända på resonemanget även vid misshandel utan sexuella förtecken.
Nej, den givna utgångs-

punkten måste vara att även våld och kränknigar som utövas inom ramen för en sexakt ska

anses vara ofrivilliga

Det finns trots allt fakirer som ägnar sitt liv åt självplågeri och det finns plågade tonåringar som skär sig själva och som kanske skulle uppskatta att få hjälp av andra i sin strävan att skada sig själva. Misshandelsoffer borde nog bevisa att de inte har självdestruktiva böjelser, innan vi kan börja diskutera gärningsmannens eventuella skuld.

Nej, den givna utgångspunkten måste vara att även våld och kränkningar, som utövas inom ramen för en sexakt, ska anses vara ofrivilliga och att gärningsmannen inser det. Det är orimligt att gärningsmannens påstående om att han trodde att offret ville bli kränkt ska vara utgångspunkten, som offret måste motbevisa. Kan gärningsmannen däremot bevisa att offret gick med på behandlingen, t ex genom att peka på att våldet utövades på en klubb för sado-masochister, ska han dock självklart frikännas.

Detta förändrade synsätt kräver troligen en lagändring. Det finns inget som tyder på att rättspraxis kommer att röra sig i den riktningen.

Den unga kvinnan, som råkade ut för ”Stureplansprofilernas” våld, skrev om sina svåra upplevelser i Aftonbladet den 24 maj. Det är omöjligt att inte bli berörd av hennes berättelse. Den manar politiker och rättsväsendets tjänare till handling. Låt oss lyssna till den uppmaningen och ändra lagen!

Dagens debattör