Retorikexperten: Hägglund tappade personligheten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-09-06
De rödgröna ansträngde sig för att visa upp en enad front och alliansen argumenterade med fakta.
Det säger Aftonbladets retorikexpert Elaine Bergqvist.
De Rödgröna: Visade sig enade, nickade när partiledarkollegan pratade för att visa samtycke. De är inte uteslutet attackbenägna utan när Alliansen drog retoriska poänger i sina uttalanden så plockade De rödgröna dem med orden ”vi håller med, men…”
Sahlin: ”Allt är inte Alliansens fel, men mycket är det”. Sahlin hade en mjuk ton och hon fick många folklighetspoäng när hon vände sig till en utfrågare i publiken tittade personen i ögonen medan hon svarade på frågan.
Wetterstrand: Var på hugget mot Alliansen, strategin var ifrågasättanden ”Vi har ingen aning om vad de har för skolpolitik”. Det var ovanligt att se Wetterstrand så attackbenägen när hon tidigare haft en lösningsorienterad och saklig retorik.
Ohly: ”3000 färre lärare i år än förra året – det leder till en flumskola”. Ohly blandade logisk argumentation med attacker och humor. När Hägglund kort sa att han höll med Ohly så var han rapp och svarade ”Välkommen över”.
Alliansen: Det osade ordning och reda från Alliansen. Mycket faktaargumentation (logos) och attackerna tacklade de snyggt med fokus på lösningsretorik. Olofsson var den som stod för känslorna (patos) med ”ramar och kramar”.
Reinfeldt: Skicklig med att poängtera att de problemen som finns nu har funnits under en lång tid, på så sätt läggs inte skulden på Alliansen. Han höll en låg profil under debatten ett utrymme som Björklund tog.
Björklund: Anklagelserna om att hans skolpolitik skulle vara för att straffa eleverna argumenterade han emot med att säga att det var tvärtom – ”för att de ska klara sig bättre”. Hans ord säger en sak, men tonen och kroppsspråket kan ändå få tankarna till en inte så hjärtlig rektor.
Olofsson: ”Disciplin med ramar och kramar”. Olofsson verkade nervös, tittade osäkert till höger och vänster. Men hon hade en ovanligt lugn och mjuk ton mot vad hon brukar.
Hägglund: Han var inte den muntra partiledaren han brukar vara, strategin verkade vara ordning och reda. Men måste det innebära lågmäld och tråkig? Att Alliansen ska visa enighet kan göra att en partiledare tappar sin personlighet, idag var det Hägglund.