Politiker, lägg er inte i vad vi ser på Netflix
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-06-17
Debattörerna: EU vill kvotera innehållet – förslaget hör hemma i papperskorgen
DEBATT. EU-kommissionen överväger att kvotera innehållet i Netflix och andra streamingtjänster. De ska tvingas erbjuda 20 procent europeiskt innehåll. Vissa versioner av förslaget innebär att tjänsteleverantörerna ska åläggas att 20 procent av deras egna produktioner ska vara europeiska.
Förslaget hör hemma i papperskorgen av många skäl. Det viktigaste är att det strider mot fundamentala principer om yttrandefrihet och näringsfrihet.
Självklart måste det vara tillåtet för en teater att sätta upp En handelsresandes död i fyra veckor utan att för den skull vara tvungna att sedan spela Fröken Julie veckan därpå.
En modetidning måste kunna publicera bilder från modeveckan i Kapstaden utan att behöva blanda in bilder på tröjor från Borås.
Och om en streamingtjänst som vänder sig till den svenska marknaden vill specialisera sig på Bollywoodfilmer måste de lika naturligt kunna göra det, utan att också sända Livet är en schlager.
Alla som någon gång använt en streamingtjänst inser också att förslaget i sig knappast innebär att fler tittar på europeiska filmer och serier. Själva poängen med streamingtjänster är ju att man tittar på vad man vill, när man vill.
Om det EU-producerade utbudet inte är tillräckligt attraktivt kommer det att ligga oklickat i menyerna.
Det tittarna gillar får däremot stor publik, oavsett produktionsland. En brittisk 80-talsserie om politik – av hög kvalitet men knappast uppenbart publikfriande – fick ett till exempel ett tämligen oväntat uppsving när Netflix producerade en amerikansk remake, House of Cards.
Sverige och EU borde ägna kraft åt att riva digitala murar, inte bygga nya staket! Bland annat upphovsrättsskäl gör att tittare ofta bara kan ta del av film, serier och andra tv-program via lagliga streamingtjänster om programmen erbjuds av en distributör i det egna landet.
Netflix i Sverige har ett helt annat utbud än Netflix i Nederländerna – inte bara för att publiken efterfrågar olika program, utan för att avtalen ser olika ut.
Bara ett fåtal program i SVT-play är möjliga att se från utlandet. Huvudansvaret för detta ligger på rättighetsinnehavarna. Men politiken bör göra sitt till för att underlätta för gränsöverskridande avtal.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke har i en häpnadsväckande kommentar till förslagen från EU-kommissionen om kvotering av innehållet i streamingtjänster sagt att man som statsråd inte kan vara principfast mot alla förslag som kommer.
Kanske inte, men några principer måste man faktiskt ha. Och just en kulturminister bör hävda kulturens och mediernas frihet, inte lägga sig platt för protektionistiska idéer.
Bengt Eliasson, kulturpolitisk talesperson (L)
Tina Acketoft, ledamot i EU-nämnden (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.