Så ska EU utrota människohandeln
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-06-21 | Publicerad 2012-06-19
Debattörerna: Polisen i varje EU-land ska upprätta nationella traffickingenheter
I takt med att Europa samarbetar tätare i kampen mot vår tids slavhandel, trafficking, ser vi nya mönster i hur denna vidriga verksamhet fungerar.
Barn som exploateras av människohandlare över Europas gränser löper större risk att utsättas för trafficking även när de blir vuxna. De som redan är mest utsatta – funktionshindrade personer, kvinnor som flyr våld i hemmet, eller barn vars föräldrar har lämnat dem för att arbeta utomlands – blir måltavlor i allt större omfattning.
Även om en majoritet av de drabbade är kvinnor slår människohandeln urskillningslöst – män tvingas till hårt kroppsarbete, barn tvingas stjäla och tigga.
Handeln sker i ökad omfattning mellan och inom EU:s länder, och nu måste Europa agera. I dag presenterar EU-kommissionen en femårig strategi för att arbeta mot att utrota människohandeln.
Cristina från Rumänien giftes bort som 13-åring. Hon fördes till Spanien och Belgien där hon tvingades tigga på gatorna, innan hon till sist lyckades fly.
Arbetslöse Mark från Storbritannien, som nappade på ett erbjudande om jobb och gratis boende, men i stället tvingades arbeta under slavliknande förhållanden i Sverige.
18-åriga Sophie, även hon från Storbritannien, åkte med en manlig vän till Italien där han sedan sålde henne till upp till 30 män per dag.
Hundratusentals andra i EU, och många miljoner världen över, faller offer för slavhandlarna.
Det är därför nedslående att se att traffickingmål sällan kommer upp till domstol i Europas länder, och att antalet domar mot människohandlare faktiskt har sjunkit de senaste åren, från omkring 1 500 år 2008 till 1 100 två år senare.
Trafficking över gränserna är samtidigt en fråga där det är lätt att enas om vikten av europeiskt samarbete. För trots ekonomisk kris och ett EU som står inför enorma svårigheter finns det grundläggande värden som förenar oss – inte minst att stå upp för de mänskliga rättigheterna.
Så nu måste vi fördjupa våra insatser, slipa våra verktyg och lära oss av de senaste årens utveckling. Prioriteringarna i strategin som släpps i dagsträcker sig från att se till att fler förövare ställs inför rätta till att bli bättre på att hjälpa offren.
Polismyndigheterna i varje EU-land ska upprätta nationella traffickingenheter, som ska fungera som kontaktpunkter då myndigheter i andra länder till exempel vill slå larm om människohandel.
Gemensamma utredningar ska också sjösättas mellan medlemsländerna och Europol. Från polisens sida måste man nu rikta in sina insatser på att följa pengarna – att samla bevis genom att utreda människohandlarnas ekonomiska tillgångar.
Europa har redan kommit en bit på väg med dessa frågor – förra året klubbades EU-lagstiftning som gör att domstolar i hela EU ska se lika allvarligt på dessa brott och att alla länder måste ge stöd till offren. Men vi kan göra mer.
2013 upprättas ett EU-omspännande nätverk mellan organisationer och myndigheter som arbetar med skydd och hjälp.
Riktlinjer ska tas fram på EU-nivå om hur barns intressen ska tas tillvara, och vilken roll målsmän eller utsedda goda män ska ha. Samtidigt ska resurser satsas på att studera efterfrågan i traffickingsammanhang – utan köpare finns inga offer.
Men att ha en handlingsplan är tyvärr inte tillräckligt. I slut-ändan är dessa åtgärder beroende av den politiska viljan i medlemsländerna, och av de resurser som de avsätter för arbetet. Nu gäller det att vi inte sänker våra ambitioner i krisens spår – människohandeln kan utrotas om Europa arbetar tillsammans.
Cecilia Malmström
Myria Vassiliadou