Ekots granskning av förskolevinster brister

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-08

I ett uppmärksammat inslag i morgon-Ekot för några veckor sedan framställdes Stockholms Stads tio avknoppningar som ett jätteklipp för de kvinnor som tagit över verksamheten. I inslaget menade man att orsaken till de höga vinsterna var att ägarna fått köpa verksamheten för billigt. Nu använder Socialdemokraterna sammanställningen som underlag för sin förskolepolitik.

Men Ekots analys håller inte. För det första uppvisar majoriteten av de granskade förskolorna en låg vinst. För det andra visar många, 21 procent av alla privata förskolor i Stockholm rätt höga vinster ändå – utan att ha avknoppats.

Detta tyder på att höga vinster snarare beror på hur bra cheferna är på att leda verksamheten effektivt och snåla in på onödiga utgifter, än på att de sålts för billigt. Den granskning jag gjort kan också tolkas så att de offentligt drivna förskolorna kostar onödigt mycket för skattebetalarna och att privata förskolor är mycket bättre på att driva förskolor effektivt och samtidigt ändå ha hög kvalitet och kunna locka till sig barnen och deras föräldrar.

Jag har granskat de 10 Stockholms-avknoppningarnas lönsamhet och jämfört dem med alla privata förskolors lönsamhet i Stockholms kommun – och även i Sverige. De tio utgörs för övrigt enbart av nio, då ett företag ännu inte gjort bokslut. Resultatet av granskningen visar att:

De flesta av de nio avknoppningarna, fem av nio, redovisar en låg vinst. En går till och med med förlust. Ekots granskning är därmed för liten och för selektiv för att några som helst slutsatser kring ”övervinster”  efter avknoppningar ska kunna göras.

Min jämförelse mellan avknoppningarna i Stockholms kommun och alla andra privata förskolor i kommunen visar också att en dryg femtedel av alla privata förskolor redovisar en relativt hög vinst, där vinstmarginalen, alltså vinsten i förhållande till omsättningen, låg på 10 procent eller mer år 2008.

Dessa förskolor har antingen nystartats på ägarnas eget initiativ alternativt knoppats av för många år sedan – och därmed har ägarna inte längre någon ”nytta av” eventuella goodwillvärden som exempelvis förskolans rykte. En närmare granskning av de tjugo mest lönsamma förskoleföretagen i Stockholm förstärker bilden. Hela sjuttio procent av dessa har startats före 2006. Om vi granskar alla förskolor i hela Sverige ser bilden likadan ut. Av de förskolor i Sverige som har en vinstmarginal på mer än 10 procent har nästan 80 procent startats före 2006 – då Alliansen vann valet och ökad konkurrensutsättning blev ett mål i många kommuner.

Orsaken till att vissa förskolor lyckas gå med god vinst beror således snarare på att de drivs mer effektivt. Men att driva privat förskola är för den skull inte liktydigt med att gräva guld. Lönsamheten varierar stort och hela 60 procent av alla privata förskoleföretag i Sverige uppvisar en vinstmarginal på under fem procent, alltså en tämligen låg vinst. Detta kan jämföras med den genomsnittliga vinstmarginalen för alla privata aktiebolag i Sverige som ligger på drygt åtta procent.

Sedan 2006 har Stockholms kommun genomfört avknoppningar till tio förskoleföretag, där Ekot  granskade nio av dem. Sex av företagen är aktiebolag där årsredovisningen är offentlig. Tre av företagen utgörs av personalkooperativ, juridiskt sett en ekonomisk förening. Sådana har i den omfattning som förskolor bedrivs skyldighet att upprätta årsbokslut – men årsredovisningarna är inte offentliga. De finns således varken på Bolagsverket eller hos Skattemyndigheten. Däremot är deklarationerna för de ekonomiska föreningarna offentliga, därför har vi då istället granskat överskotten/underskotten av dessas näringsverksamheter.

Av de tre personalkooperativen visar ett av dem ett underskott på 44 500 kr. Det andra personalkooperativet visar ett litet överskott på 132 000 kr och det tredje personalkooperativet deklarerar ett överskott på 443 600 kronor. En uppskattning av omsättningen för personalkooperativen utifrån den för branschen genomsnittliga förskolepengen per barn visar då att ett kooperativ har en hög lönsamhet på tolv procent och ett av dem en låg på 3,7 procent och det tredje visar förlust. Av aktiebolagen visar tre av dem vinstmarginaler på bara mellan två och fyra procent, alltså en bit under den genomsnittliga lönsamhetsmarginalen på 6,6 procent i Stockholm.

Hur lönsamma är då privata förskolor jämfört med andra branscher? Den genomsnittliga vinstmarginalen för alla privata förskolor i Sverige var bara 4,9 procent år 2008. Lönsamheten för exempelvis datakonsulter var 8,8 procent, medan telekommunikationsbranschens lönsamhet motsvarande år var hela 30 procent.

En annan offentligt finansierad välfärdssektor utgörs av vård- och omsorgsföretagen. Lönsamheten bland de kvinnliga företagarna uppgick där till 8,3 procent år 2008, visar en annan analys jag tidigare gjort.

Möjligheten att göra vinst är väsentlig för att kunna utveckla även förskoleföretag. Vinster behövs för att kunna renovera och köpa nytt – men även för att kanske kunna expandera en god pedagogik och kunna köpa in flera förskolor eller varför inte gardera sig för vikande barnunderlag. Vinstmedlen används av kloka, kvinnliga företagsledare till att expandera verksamheten och till att utveckla och finansiera nya produkter och tjänster.

Kommuner och landsting köper in många varor och tjänster för skattebetalarnas pengar. Förskoleverksamhet är bara en av dem. Sophämtning en annan. Att utföra tjänsterna i egen regi är, som vi kan se av min analys, ingen som helst garanti för att verksamheten sköts effektivt – utan snarare tvärtom. Varför sophämtningsföretag ägda av män kan tillåtas gå med vinst, men inte förskoleföretag ägda av kvinnor är för mig en obegriplig logik.

Sverige behöver fler företag, det brukar de flesta vara ense om. Många kvinnor inom barnomsorgen som fått chansen att i egen regi driva vidare den verksamhet de varit med om att faktiskt bygga upp utvecklar såväl kvalitet som verksamhet. En del av dem, som till exempel Solveig Sunnebos Helianthus, expanderar hela sitt koncept med förskolebussar till härlig tjänsteexport och nya intäkter till Sverige. Problemet är okunnighet och brist på kunskap och fakta kring vilken betydelse privata företag har för utveckling av nya verksamheter.

Monica Renstig,
Women’s Business Research Institute