Att ropa på längre straff räcker inte
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-02-12
Slutreplik från Krister Thelin om kriminalvården
SLUTREPLIK. Nils Öberg påminner om att fängelsevistelse i Sverige oftast ges ett meningsfullt innehåll, vilket inte alltid är fallet i USA. Han betonar också värdet av ett differentierat påföljdssystem.
Det är sant, liksom vad jag förde fram, nämligen att jämförelse mellan det svenska och det amerikanska systemet är vansklig. Men min utgångspunkt är inte är att vi kan undvara fängelsstraff. Straffet behövs för att straffa gärningsmannen och för att ge brottsoffret upprättelse. Och – om kriminalvården gör sitt jobb – är den dömde under anstaltstiden förhindrad att begå nya brott.
Dock kan vi inte inkapacitera enbart på grund av en bedömd framtida återfallsrisk. Det finns de som vill ha det gamla tidsobestämda interneringsstraffet åter, ett straff som vi lämnade för över 30 år sedan. Men att låsa in psykiskt friska människor enbart på grund av befarad brottsrisk reser besvärande frågor ur människorättsynvinkel.
Visst, fängelsestraff i proportion till begången gärning måste vi ha, när andra påföljder inte räcker till. Men inte en återkommande ökning av längden på straffen, vilket är ett mantra från skilda politiska håll. Det är lätt att ropa på ”straffskärpning”. Och då menar man inte att tillvaron på anstalterna ska bli obehagligare, utan just att fängelsestraffet skall bli längre.
Men där har den amerikanska rapporten visat att marginalnyttan för brottsbekämpning är försumbar. Så fängelse i lagom doser är bra, men framför allt en effektiv polis som ser till att de som bör hamnar hos kriminalvården också gör det.
Krister Thelin