Låt Pippi visa oss vägen
Lena Holm och Bengt Starrin vill börja prata om fattigdomen för att hjälpa barnen
En kvarts miljon barn i Sverige lever i fattigdom. Deras föräldrar kan inte ge sina barn tillräckligt med mat och kläder, de har inte råd med deras glasögon och mediciner.
Vi måste börja prata om fattigdomen. Inte för att peka finger, utan för att ge barnen styrka.
Det skriver Majblommans generalsekreterare Lena Holm och professor Bengt Starrin.
Man måste bry sig om hur ungarna mår sjöng Electric Banana Band med Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer.
Men omkring en kvarts miljon barn i Sverige beräknas växa upp i fattiga familjer där brist på pengar är ett ständigt problem.
Majblommans sammanställning av bidragsansökningar från barnfamiljer visar vilka uttryck fattigdom tar sig i dagens Sverige. De bidrag som berör flest barn går till skolaktiviteter, men de enskilda behov som ökade mest var hjälp med pengar till kläder och till semesterresor eller läger på fritiden.
Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där de riskerar att betraktas som fattiga.
Ett mått på fattigdom är att inte ha råd att hämta ut medicin till ett sjukt barn. En av tio föräldrar med barn i grundskolan svarar i en aktuell Sifo-undersökning att det har hänt. Bland kvinnor i åldrarna 30 till 49 år – alltså mammor med barn i skolan – handlar det om 15 procent.
En annan fråga gäller glasögon till barn. Många landsting är njugga med bidrag, vilket går ut över barns synutveckling. Ju tidigare en synstörning upptäcks och behandlas, desto bättre är förutsättningarna för ett lyckat behandlingsresultat.
Ungefär vart tjugonde barn behöver glasögon. Barn som inte får hjälp att rätta till hinder i form av grå starr, brytningsfel eller skelning utvecklar inte synskärpan. Detta kan inte rättas till senare i livet.
Både ansökningarna om hjälp till glasögon och till medicin ökade i fjol. Listan över vad Majblomman gav bidrag till toppas av vistelser på läger eller koloni. I Norrbotten gick 20 procent av pengarna som bidrag till jul och andra högtider. I Jämtland ökade ansökningarna om bidrag till mat med 13 procent.
Så här skriver en skolsköterska:
”...vid samtal med flickans lärare framkommer att hon haft samma kläder under hela året, har inte deltagit på idrotten då hon saknat idrottskläder, har heller inte deltagit på lägerverksamhet.
... flickan skulle behöva kläder och skor som gör att hon blir mer jämlik bland sina kamrater och få ett större självförtroende, och slippa den här utsattheten. Att kunna deltaga i vissa aktiviteter t ex biobesök med kompisar, kanske en hobby också.”
I Astrid Lindgrens bok ”Pippi Långstrump i Söderhavet” möter Pippi fröken Rosenblom, en rik gammal dam som kommer till skolan en gång om året och håller förhör med barnen. De som svarar rätt får karameller, pengar, skära yllebyxor eller soppa. De som svarar fel får ställa sig skamvrån.
I berättelsen visas två förhållningssätt till utsatta barn. Fröken Rosenblom uppmärksammar barnens brister och ignorerar deras förtjänster. Skamvrån är hennes vapen. Barnen blir rädda, skamsna, ledsna och otrygga.
Pippi uppmärksammar, hjälper och uppmuntrar barnen. Alla barn får en gullpeng och karameller. Hon omvandlar barnens rädsla och skam till stolthet. Pippi ger barnen – och det är väl delvis därför hon har blivit så populär – makt att handla och att ta egna initiativ.
I Sverige är ekonomisk utsatthet förknippad med känslor av skam och rädsla. Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där de riskerar att betraktas som fattiga eller avvikande. De tackar nej till födelsedagskalas eftersom de saknar pengar till present, de sjukanmäler barnet när man inte har råd med skolresan.
Frågan om avgift eller inte avgift på aktiviteter i skolan har betydelse för familjer med pressad ekonomi. De barn som tvingas hålla tillgodo med avgiftsfria alternativ känner sig utpekade, de hamnar i fröken Rosenbloms skamvrå.
De små gåvorna och de ideella insatserna behövs, och fattigdom måste bli ”pratbar”. Om vi pratade öppet om fattigdom skulle det underlätta för de barn som lever under sådana villkor.
Sifoundersökningen visar att en majoritet av svenskarna menar att vi ska prata om fattigdom, vilket är en bra öppning. Vi vill ju att barnen ska veta att de duger som de är – utan statusprylar. Vi vill att de ska vara starka och stolta och snälla – som Pippi.
Dagens debattörer
