"Ta hänsyn till vem som dricker alkohol"
Waldemar Ingdahl: Ny modell sätter alkoholen i ett socialt sammanhang
EG-domstolens oväntade utslag om nätspriten sände en chockvåg över landet. Domen underkände Sveriges rätt att ha ett försäljningsmonopol som ”en obefogad kvantitativ restriktion av den fria rörligheten för varor”. Nu finns alternativet.
Det hölls i maj en konferens i Warszawa med världshälsoorganisationen WHO om en ny syn på folkhälsan, skadereduktionsmodellen. Den sätter i stället alkoholen i ett socialt sammanhang för att minska skadorna.
Alkoholskatt måste visserligen betalas, men det är ändå bekvämare att få inköpen hemskickade vid större inköpsmängder. Är grundpriset före skatt lägre vid köp från utlandet, kan det också bli lite billigare. Får man köpa fritt över internet, blir det i förlängningen orimligt att inte få köpa alkohol i matbutiken.
Försäljningsmonopolets avskaffande blir ett hårt slag för Sveriges totalkonsumtionsmodell, som går ut på att folkhälsan förbättras om den totala alkoholkonsumtionen sjunker. Den tar inte hänsyn till vem som dricker och hur, däremot ologiskt nog vad som dricks.
Dagens svenska alkoholpolitik verkar föredra en befolkning som består av 90 procent helnykterister och 10 procent grava alkoholister, framför 100 procent måttlighetsdrickare eftersom då totalkonsumtionen blir lägre. Modellen har inte varit framgångsrik i praktiken, då totalkonsumtionen ökat sedan 90-talet om man lägger till insmugglad, hembränd och utlandsinköpt alkohol till den sålda mängden. De alkoholrelaterade dödsfallen har stigit från 6 000 årligen i mitten av 90-talet till cirka 7 500 i dag. Dagens alkoholpolitik kanske drar in skattepengar till staten, men huvudsyftet med politiken var väl att rädda liv?
Skadereduktionsmodellen säger att vad som är ett farligt drickande kan inte bara avgöras av mängden som dricks i samhället. Det finns ju skillnader i skador mellan konsumtionsmönster, så åtgärder skall riktas mot de individer, grupper, beteenden och platser där risken för alkoholrelaterade skador är högre. Då kan dåliga vanor tidigt förändras, utan att slösa resurser på de som inte har problem.
Konsumtionen riktas om från hemmet, där det hamnat till följd av alkoholpolitiken, till krogen som är en säkrare miljö där fler insatser kan göras.
Skadereduktionsmodellen vänder politiken till att även inkludera påverkan av efterfrågan på alkohol, inte bara utbudet, då alkoholpolitiken blir ett gemensamt ansvar för fler. Förutom staten och folkhälsomyndigheterna engageras även lokalsamhället och näringslivet, där initiativen tas nedifrån. Lyhördhet och utvärdering med lokala samhället blir viktigt för att finna acceptabla åtgärder.
Vad som är acceptabla åtgärder kan då varieras över tid och plats, vad som passar på en ort kanske inte är lämpligt för en annan. Skadereduktionsmodellen har lättare för att praktiskt bemöta oavsiktliga konsekvenser av en åtgärd, och ändra åtgärderna, än dagens politik som strävar efter ett abstrakt mål utan att ta intryck av det praktiska.
Skottland har ett framgångsrikt projekt, ServeWise för krogpersonalens förståelse av alkoholens problematik. Man riktar in sig på genomförbara mål att minska brott och skador i samband med förtäring. Samarbetet med krögarna och bryggerinäringen har utvecklats, då de också ser att bättre serveringskvalitet ger högre lönsamhet. STAD-projektet i Stockholm påminner om ServeWise. Skadereduktionmodellen ger en realistisk och hållbar alkoholpolitik.
Kommer folkhälsominister Maria Larsson att se den väg ut som den erbjuder?