Skylten hör hemma på skräphögen
I november 2005
sändes tv-dokumentären ”Stulen barndom” som handlade om de hemska förhållanden som rådde på de svenska barnhemmen från 1940-talet och framåt.
Slutligen kom det upp till ytan vad som förtigits under så lång tid. Pennalismen och kärlekslösheten skapade livslånga sår hos dem som föll offer för samhällets tvångsinsatser. I stället för ekonomisk hjälp från samhället åt fattiga ensamstående mödrar placerades många gånger dessa barn på fängelseliknande institutioner.
Ett sådant var
Vidkärrs barnhem där en av artikelförfattarna hamnade som liten pojke tillsammans med sin bror. Barnen bestraffades med en uppfinningsrikedom som skulle ha gjort mången förtryckare grön av avund. Som straff för att den femårige Kent Sänd var sängvätare tvingade personalen honom att bära klänning.
Före detta barnhemsbarn har vid flera tillfällen vädjat till politikerna att ta bort den förljugna skylten som sitter på statyn utanför barnhemmet: ”Under åren 1935–1976 har många barn mött kärlek och omtanke på Vidkärrs barnhem och fått en god start i livet.” En tjänsteman tog förra året beslutet att ta bort skylten. För första gången visade kommunen hjärta och omtanke mot de personer som omhändertagits när folkhemmet skulle ”städas”. Glädjen blev dock kortvarig då politikerna i Göteborg strax därefter beslutade att åter sätta upp skylten.
Nu sitter texten
åter på plats. En inskription som underkänner alla vittnesmål under åren om övergrepp från de vuxna mot små rädda barn.
Texten på Vidkärrsstatyn är en symbol för den tid när mäktiga kunde göra vad de ville med de svaga. Dem som ingen lyssnade på. Det är hög tid att de styrande i Göteborg tar ansvar för historien och förpassar inskriptionen dit där den hör hemma: på historiens skräphög.