Som en tuppfäktning på liv och död
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-05
Under politikerveckan i Almedalen blir de politiska konflikterna väldigt tydliga. Jag ska villigt erkänna: jag gillar inte stämningarna. Uppblåsta politiker som spottar förakt på sina motståndare, ungdomsförbunden som piskar upp ett slags väckelsemötesstämning. Den egna partiledaren blir Gud fader själv och motståndaren framställs ungefär som hin håle. De politiska talen och mötesarrangemangen blir en propagandatillställning, och den egna politiken kommer i andra hand. Jag undrar – vad vill partierna, vad har de för visioner och hur ska de lösa Sveriges problem när de inte har en motståndare att skälla och skylla på?
Det är märkligt, talen är inte längre det mest intressanta. Det är i stället tillställningen ”after speech” då partiledaren utfrågas av två journalister. Då blir det liv och rörelse i politiken. Men tyvärr är det svårt att komma in på dessa utfrågningar, lokalerna är för trånga.
Almedalen är ingen politisk cirkus. På cirkus blir man road och får uppleva spänning. Almedalen är mer som en tuppfäkting på liv och död. För eller emot en ny regering, och klorna är vassa.