Kvinnor får de hårdaste klapparna
Magdalena Graaf: Låt oss skicka en tanke till alla utsatta barn och kvinnor i jul
Julen är en högtid som vi mest tänker på som en familjehögtid. Det är då familjen och släkten samlas för att umgås. Nuförtiden är det kanske inte så många som tänker på julens kristna budskap, och det kan man tycka är synd. Och en synd i ordets verkliga bemärkelse, och också en stor skandal, är den misshandel som många kvinnor och en del barn får utstå under de här dagarna.
När jag tänker på alla de kvinnor som kommer att få agera boxbollar bakom stängda dörrar och fönster som pyntats med ljus och glitter, blir jag förtvivlad men också förbannad. Jag har själv farit som en vante mellan väggarna när min ex-man tog sig rätten att misshandla mig.
Jag har berättat om de erfarenheterna i min bok och där också beskrivit hur jag lyckades fly från den galning som annars kanske bokstavligen hade dödat mig. Det är dock inte alla misshandlade kvinnor som lyckas ta det steget eller får den hjälp och det stöd som jag fick. Och det är de kvinnorna jag tycker att vi bör tänka på i jul när vi sitter där i vår trygga miljö och knäcker nötter med våra nära och kära.
Det är svårt för den som aldrig varit utsatt för terror och våld inom hemmets fyra väggar, att förstå hur utlämnad, maktlös och förtvivlad man kan känna sig i ett sådant läge. Det är en förlamande skräck som drabbar en, och har man barn att tänka på blir den fasan bara ännu djupare, ännu svårare att uthärda. Varför flyr man då inte?
Jag gjorde det, men inte förrän jag upplevde att min son var i påtaglig fara. Innan dess levde jag i ett slags vakuum och tog emot slagen och glåporden trots att jag innerst inne visste att jag inte förtjänade att behandlas som skit.
Det är lätt att tycka att en kvinna som blir misshandlad av sin man har sig själv att skylla eftersom hon stannar kvar hos honom. Hon borde fatta bättre, ta sig själv i kragen och packa väskan och gå därifrån. Men så enkelt är det inte, i synnerhet om man har barn. Som hustru och mor känner man ett ansvar och bär på ett hopp. Och man vill så gärna tro på mannen när han gråter och ångrar sig. Och på samma gång kan man vara helt försvagad i själen av att ständigt ha fått höra hur värdelös man är på att sköta hemmet och i sängen.
Jag vet, för jag har varit där och jag har försökt beskriva det i min bok, den där märkliga hjärntvätten man utsätts för och som till slut gör att man finner sig i det outhärdliga.
Det är därför det är så viktigt att vi alla är uppmärksamma på kvinnor som far illa i sina hem och erbjuder dem hjälp. Få orkar ta sig ur sitt helvete helt på egen hand. De flesta behöver stöd från andra för att kunna ta steget. Själv hade jag turen att ha underbara vänner och en kärleksfull familj som stöttade mig och hjälpte mig att fly. Alla är inte så lyckligt lottade som jag trots allt var, så därför måste också vi som inte är släkt och vänner våga säga ifrån när vi ser att en kvinna blivit slagen. Det gäller också barn som far illa.
Vi lever i ett samhälle där vi plötsligt kan upptäcka att vi står helt ensamma. Det har jag förstått inte bara utifrån min egen erfarenhet, utan också av alla reaktioner jag fått. Många kvinnor har hört av sig och tackat mig för att de känt sig mindre ensamma när de läst min historia.
De har förstått att någon annan varit med om samma sak, gått igenom samma helvete. Signaturen ”Misshandlad kvinna” skriver: ”Jag tror att många kvinnor finner styrkan i sig själva av din berättelse; de ser att de inte är ensamma om det och att man inte behöver ha det så.” Och ”Ammi” skriver: ”Denna bok behövs. Jag är nog bara en av många som känner igen sig när man läser boken, till exempel denna hjärntvätt man utsätts för.” Och personalen på Kvinnohuset Tranan skickar följande hälsning: ”Det finns alltför många kvinnor som levt och lever under samma förhållanden som du. Att du träder fram kan göra att många unga tjejer och kvinnor vågar berätta.”
Låt oss hoppas det, och låt oss skicka en tanke till alla utsatta kvinnor och barn nu i jultid, och framför allt: låt oss alla hjälpa dem att slippa ifrån sina plågoandar.