Maktens män måste backa så vi får plats
Debattören: Mönstret är vita, medelålders män på nästan alla viktiga poster
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-12-27
DEBATT. Jag hade nyligen förmånen att få diskutera civilkurage tillsammans med Tess Asplund på Klara K-galan. Salongen på Rival var till bredden fylld med fantastiska kvinnor, vilken kompetens och vilken förmåga som detta sällskap av kvinnor har, for det genom mitt huvud vid ett antal gånger under dagen.
Att få ta del av deras berättelser. Danius, Kinberg Batra, Sahlin, Schyman, Åsa Regnér, Katarina Wennerstam Bettina Kashefi, Sandra Bourbon där alla talar och berättar avskalat och ärligt utan omsvep hur de genom sina karriärer fått ”klä skott” för den pinsamt, mansdominerade världens misstag och klavertramp.
Statsministerposten och Akademin, Börsen är platser som ännu inte är för alla. I Sverige 2018.
Tänk dig ett peppigt omklädningsrums-snack utan höga röster och sex-skämt
Den viktiga sammankomsten som Klara K innebär. Att prata inför den gruppen kvinnor och för den delen, fåtaliga skaran män gav mig hopp! Att känna förtroendet och kraften i salongen var magiskt.
Att inte bli bedömd, endast lyssnad på, var fantastiskt. De framsynta männen som tog plats i rummet blev en del av förtroendet som delades, likaledes också säkerligen en del av framtiden.
För er män som läser detta: Tänk dig ett peppigt omklädningsrums-snack utan höga röster och sex-skämt. Tänk också bort lukten.
Jag tror inte på särbehandling eller kvotering. Rätt kompetens på rätt position är för mig givet.
Men - jag kan inte vifta bort att jag gång efter annan konstaterar mitt missnöje. Mönstret är tydligt; år efter år en slående homogen grupp människor vita, medelålders män, på i stort sett alla viktiga positioner.
Bristen på mångfald resulterar såklart i att beslut fattas och diskussioner förs utifrån uppfattningar och åsikter som tillhör en särskild grupp individer, vilka rimligtvis till stor del speglar sig i varandra.
Hur säkerställer man att inflytande från minoritetsgrupper i samhället inte åsidosätts när det ser ut som det gör i världen? Hur tänker man kring förenkling för- och inkluderar av samhällsgrupper utanför den stora massan när representationen i de beslutande leden saknas?
Jämlikhet, jämställdhet och mångfald är en förutsättning för att skapa meningsfullt innehåll för alla i Sverige. Det är här viktigt att aktivt finna och synliggöra människor med olika bakgrunder, kompetenser, talanger och förstås kön.
Kvinnor utgör halva befolkningen och är inte en samhällelig minoritet per definition, men ur maktsynpunkt vittnar samhället om något annat.
Vem synliggör vem i styrelserummet?
Alla behöver notera och lyfta de givna normerna i ett visst sammanhang och på vilket sätt de kan vara problematiska, och för vilka.
Framgång innebär alltid någon form av uppoffring, egen eller andras. Vem synliggör vem i styrelserummet? Vem bekräftar vem på det där chefsmötet? Vilka sänks när andra lyfts? Vem berättar för en ”Blåskjorta” att han behöver lämna sin plats åt någon annan?
Kvinnor måste självklart fortsätta kräva sin rätt, våga vägra ställa upp på orimliga krav och förväntningar, samt sluta ursäkta sig där männen har fri passage. Men för att nå framgång krävs det att maktens män medvetandegör sin egen position och aktivt väljer att ta ett steg tillbaka där normen per automatik ger dem utrymmet. Först när vi bejakar varandras ”sidor” kan vi enas på gemensam mark.
Villkoren för kvinnliga respektive manliga ledare, ser ofta olika ut – inte nödvändigtvis för att vi illvilligt arbetar mot kvinnor, utan för att vi följer med och förhåller oss till en viss struktur utan att ifrågasätta den. Upprepade beteenden blir vanor som till slut befästs som traditioner, med rätt (eller fel?) förutsättningar att lyckas.
Nyckeln till långsiktig utveckling ligger i insikt om maktförhållanden och en vilja att komma framåt, tillsammans. Att ödmjukt vilja lyfta varandra och samtidigt inse den personliga vinningen i det. Att skapa rättvisa förutsättningar för alla. Utan de drivkrafterna stagnerar vi.
Detta ska inte vara någon bitter kamp, utan det är en mellanmänsklig samexistens vi vill uppnå, där människor med olika typer av förutsättningar, erfarenheter och kunskaper syns, hörs och påverkar på lika villkor.
Att förändra tar tid men att skapa rättvisa förutsättningar för alla är vägen att gå.
Jenni Steiner, Ica-handlare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel