Fem krav för en bättre fungerande färdtjänst
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-03-24
Debattörerna: Dagens lägsta pris-princip är ovärdig för både brukare och förare
För många är färdtjänsten ett helt avgörande hjälpmedel för att kunna ha ett aktivt liv och en meningsfull tillvaro. Samhället har sedan länge enats om att ingen ska bli exkluderad på grund av sitt fysiska tillstånd och att vi gemensamt ska säkerställa att den möjligheten finns. Men på senare tid har allt fler uppmärksammat att tjänsten inte längre fungerar som den ska.
Klagomålen har ökat drastiskt och många brukare vittnar om att de blivit otrevligt bemötta. Men det finns även exempel på allvarligare fall. Medier har uppmärksammat att funktionshindrade barn blivit avsläppta på fel plats samt att rullstolsburna brukare skadats allvarligt då de inte spänts fast på ett korrekt sätt.
Det här är allvarliga problem som drabbar samhällets mest utsatta. Men vad beror de på? Ingen taxiförare vill ge dålig service. Ingen vill släppa av sin passagerare utan att vara helt säker på att personen kommer fram till rätt plats.
Orsaken till problemen är att lägsta pris - inte bästa kvalitet - i regel vinner upphandlingen när landsting och kommuner ska anlita företag för att utföra färdtjänstuppdrag. Våra gemensamma resurser, våra skatteintäkter, blir på detta sätt boven i dramat. Prispressen på samhällsbetalda resor leder till allt sämre arbetsvillkor för de som ska framföra transporten.
Till skillnad från andra arbetsgrupper på arbetsmarknaden är de flesta förare som kör samhällsbetalda resor avlönade med procentlön. Procentlön betyder att föraren endast får lön när kunden sitter i bilen. Att vänta utanför porten, hjälpa till med rullstolen eller hitta till rätt avdelning inne på sjukhuset är obetalt arbete.
En upphandlad färdtjänstresa är cirka 40 procent billigare än en vanlig taxiresa. I och med procentlönesystemet läggs hela den rabatten på den enskilde föraren, inte företaget som lagt anbudet.
Sammantaget skapar det här en oerhört stressad arbetssituation där långa arbetsdagar och timlöner neråt 50 kronor inte är ovanligt.
Detta ovärdiga sätt att använda våra gemensamma skattemedel måste upphöra. Våra politiker måste bli bättre på att ställa krav på sina upphandlingsorganisationer att genomföra bra upphandlingar och sedan kontrollera att företagen följer sina åtaganden. Om så inte sker måste kontrakten omedelbart avbrytas och företaget ska bli skadeståndsskyldig samt stå för mellanskillnaden av en transportlösning fram till nästa upphandling.
Förutom kännbara sanktioner vid avtalsbrott kräver vi även följande:
Ett förbud mot procentlön vid samhällsbetalda resor. Samtliga förare som kör en samhällsbetald resa ska ha god tid på sig att ge den service brukaren behöver och få lön för sitt arbete.
Tydliga sociala villkor i upphandlingskraven som specificerar och säkerställer att föraren har schysta arbetsvillkor, samt utrymme att ta hänsyn till brukarnas särskilda behov.
Krav på kollektivavtal för samtliga företag som genomför de samhällsbetalda transporterna. Detta för att skydda villkoren för förarna och säkerställa konkurrensneutrala upphandlingar.
Samtliga förare som kör samhällsbetalda resor ska ha genomgått lämplig utbildning och därmed vara rustade med kunskapen om de särskilda behov brukaren har.
Brukarinflytande - för att kunna ge så bra service som möjligt måste taxiföraren ska alltid vara informerad om vem denne hämtar och vilka behov brukaren har.
Vi har inte råd att betala lägsta pris. Det är dags att lyfta blicken och stoppa principen om lägsta pris vi offentliga upphandlingar. Alla har rätt till ett drägligt liv, även de som kör samhällsbetalda resor och de som behöver dem för att kunna leva ett bra liv.
Lars Lindgren
Curt Persson