”Ditt lyxåk kör miljön i botten”
Asfaltsdjungelns indianer: ”Vi tänker inte bara se på när jorden förstörs – därför luftar vi jeeparna”
Häftiga skyfall, kraftiga stormar och darrande värmeböljor – i sommar har det extrema väder som följer med den globala uppvärmningen kommit allt närmare.
Stora delar av Europa har slickats av klimatkaosets lågor med död och förödelse som resultat.
Det är allvar nu. Forskarvärlden är överens om att vi med våra utsläpp är på god väg att driva klimatförändringarna in i en skenande och ohejdbar fas. Låter vi det ske är den mänskliga civilisationen i sig hotad.
Det låter ofattbart, men står att läsa i varje seriös vetenskaplig tidskrift liksom i FN:s klimatrapporter.
Vi kan välja att fortsätta snacka, bygga nya motorvägar, kanske byta ut en annan och glödlampa och sedan hoppas att marknaden ska lösa problemet eftersom klimatförändringarna, för att citera Naturskyddsföreningens generalsekreterare, skapat ”en win-win-situation”.
Eller så lyssnar vi till vetenskapen och agerar. Snabbt och kraftigt. Först genom att skära ner alla onödiga utsläpp och sedan fortsätta resan mot ett klimatvänligt samhälle som planeten orkar med.
I vår nystartade klimataktionsgrupp Asfaltsdjungelns indianer har vi koncentrerat oss på några av de mest onödiga utsläpparna – stadsjeeparna. Dessa monstruösa lyxåk som säljer som smör har i princip bara en funktion: att ge status till sina ägare. Att de extra ton skrot som måste transporteras orsakar en bensinförbrukning på upp till fyra gånger mer än en bränslesnål bil bekommer inte stadsjeeparnas ägare eftersom dessa i regel har väldigt mycket pengar.
Ta Volvos populära stadsjeep XC 90. Den kostar runt en halv miljon, väger över två ton och drar 1–1,3 liter bensin per mil. Eller nya Cadillac Escalade för den som vill känna sig lika mäktig som maffiabossen Tony Soprano. Den går loss på närmare 700 000 kronor, väger närmare tre ton och drar 1,6 liter milen.
Vad har sådana bilar för existensberättigande i Stockholms innerstad (eller överhuvudtaget)?
Vi hade gärna sett att politiker och miljöorganisationer sa det självklara: detta är ju sinnessjukt. Och sedan satte stopp för stadsjeeparna.
I väntan på att detta ska hända gör vi det själva. Beväpnade med flygblad och gruskorn ägnar vi nätterna åt att tömma stadsjeeparnas däck på luft så att de blir okörbara tills däcken pumpats upp på nytt.
Stadsjeeps-
ägarna beter sig ungefär som de överklass-
ungdomar som sprutar champagne på Stureplans inneställen – bara för att de kan
Vi vädjar inte till ägarna eftersom vi tror att de skiter i det hot de utsätter andra för.
Utan att skada bilarna gör vi det jobbigt att ha en stadsjeep och med fler indianer på gatorna kommer det till slut att bli outhärdligt.
Men varför bara stadsjeepar? För att de är en symbol för onödiga utsläpp och för att de är en provokation mot alla som drabbas av klimatförändringarna (160 000 dör varje år som följd därav, enligt FN-organet WHO). Stadsjeeparnas ägare har bevisligen också gott om pengar och hade lika gärna, om de nu verkligen måste ha bil på Östermalm, kunnat köpa en bensinsnål bil.
Men alla utsläpp måste såklart ifrågasättas och det är till exempel svårt att se något bra försvar för dagens massbilism i städer med god kollektivtrafik.
Om stadsjeepen går på biobränsle är det väl okej? Nej, vi tycker inte det.
Etanol, som är det vanligaste biobränslet, medför många problem. Produktionen sker ofta under slavliknande förhållanden i fattiga länder samtidigt som odlingen av de grödor som används vid etanolframställningen konkurrerar ut matgrödor.
En stadsjeep fulltankad med etanol motsvarar en persons årsranson av mat. Och även om vi kan producera en del ”schysst” etanol – borde inte de som verkligen behöver bil, till exempel glesbygdsbor, i så fall få använda den i stället för stadsjeepsägare i Stockholms innerstad?
Klimatförändringarna sätter fingret på konflikten mellan de som har pengar att göra som de vill och de som drabbas av andras utsläpp.
Stadsjeepsägarna beter sig ungefär som de överklassungdomar som sprutar champagne på Stureplans inneställen – bara för att de kan. Men där champagnen mest gör golvet kladdigt innebär stadsjeepsägarnas koldioxidorgie dränkta människoliv.
Vi vill inte vara medskyldiga genom att bara titta på.