"Stoppa kyrkans monopol på döden"
Ernst Andersson: Efter min död vill jag bli bränd som animaliskt avfall
August Strindberg, som dessvärre fortfarande är före sin tid, bemötte 1884 ett påstående från präster som försökte åka snålskjuts på Darwin och menade att religionen var ett naturbehov och en instinkt hos människan.
Han skriver: ”Behovet att sova i kyrkor, spela orgel, sätta upp psalmnummer och ta upp kollekt, är inte medfött utan förvärvat. Kommande generationer bör frigöra sig från behovet att få ovett av en supig präst och ge bort sista kon då prästen ska läsa högt över ett lik.”
Då man passerat de sjuttio gör sig ängslan inför den förestående döden påmind och tanken på slutförvaringen infinner sig.
Den traditionella begravningsrutinen med kista och riter är urmodig och primitiv. Den kristna kyrkan har monopol på döden och gör sig samman med begravningsbyråerna en skaplig hacka på hanteringen av lik. Man betalar gladeligen tiotusentals kronor för kista och dekorationer då man samlas kring en avliden.
Långt bättre vore att sätta in en slant på ett konto för en nyfödd telning, att förränta sig och komma till nytta i en framtid.
Några välsituerade personer med en starkare tro på teknikutveckling än på Guds existens och livet efter detta låter sig frysas ner efter döden i väntan på att återupplivas i en framtid, då de tror sig kunna befrias från sina sjukdomar och åkommor. Tilltaget verkar huvudlöst, men är mera realistiskt än den kristna föreställningen om ett evigt liv.
Uppfattningen att man hedrar minnet av den döde genom att samlas kring en blomsterhöljd likkista är grotesk och hör mera hemma hos primitiva naturfolk än hos civiliserade nutidsmänniskor.
För att söka undvika att postumt drabbas av hanteringen har undertecknad kungjort som yttersta vilja:
Den traditio-
nella begrav-
ningsruti-
nen med kista och
riter är urmodig och primitiv.
”Efter min död får kroppen inte underkastas traditionell begravning med kista och riter. Den skall omgående fraktas samman med annat animaliskt avfall för hygienisk destruktion, förbränning respektive återvinning.
Föreligger medicinskt intresse för kroppen, som studieobjekt eller för återanvändning av organ, reses inga hinder.
Med hänsyn till eventuella efterlevande bör kroppen hanteras anonymt.”
Kungörelsen är förankrad på pastorsexpeditionen i Mellösa församling och tillställd socialförvaltningen i Flen, varifrån den återsändes utan hänsyn.
Tanken var att socialförvaltningen skulle bevaka mitt postuma intresse. Nu är att hoppas på att andra efterlevande bevakar efterlevnaden.
Dagens debattör
