Inga fler gräddfiler för de ensamkommande
Replik från SD om gymnasielagen och coronakrisen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-04-07
REPLIK. Många är de intresseorganisationer och privatpersoner som i åratal investerat både tid och energi i de över 9 000 före detta asylsökande utan skyddsskäl, och coronakrisen har fått dem att åter vädra morgonluft.
Debattartikeln i Aftonbladet är den tredje på lika många dagar som kräver amnesti åt denna grupp som erbjudits en extra chans att stanna i Sverige med stöd av den så kallade ”gymnasielagen”.
För även om ingen nämner ordet ”amnesti” så är det vad förslaget om permanenta uppehållstillstånd innebär i praktiken.
Hanterandet av dessa 9 000 har i flera år varit en av de största farserna i svensk rättshistoria. En grupp med till största del afghanska män med oklar identitet, varav många uppgivit sig vara barn och sedan skrivits upp i ålder, får avslag på sin asylansökan i samtliga instanser för att de saknar skyddsskäl.
Grundstenen i principen om reglerad invandring är att personer som inte uppfyller kraven för uppehållstillstånd skall lämna landet.
Denna specifika grupp ansågs dock av regeringen och stödhjulspartierna vara undantagna, gissningsvis på grund av dåligt samvete för hur man tidigare lockat hit dem genom aningslös signalpolitik. De fick nu en extra chans att stanna i Sverige, om de uppfyllde några basala krav. Enkelt sammanfattat: gå i skola och skaffa ett jobb.
När coronapandemin nu skakar vårt land, och skördar såväl hundratals människoliv som tusentals företagares livsverk – står det klart att den feltänkta amnestin inte blir den planerade gräddfilen.
De som klarar de uppställda kraven på utbildning och arbete kommer fortfarande att få stanna i Sverige, som planerat. De som däremot inte uppfyller kraven ska lämna landet och bygga sin framtid någon annanstans, precis vad som sagts från början.
I denna tid av extrem osäkerhet och ekonomisk kris är det orimligt att slå knut på rättssystemet för att gynna en grupp som redan fått så många undantag. Även om de vinster som artikelförfattarna fantasifullt pekar på vore verklighetsförankrade, så vore det principiellt fel på alla plan med en amnesti.
När dessutom demografi-argumentet sedan länge avfärdats som felaktigt, och när arbetslösheten bland utrikesfödda redan är skyhög och stiger – så finns där inga argument kvar annat än missriktad ömkan och lättköpt solidaritet som skattebetalarna återigen skall betala för.
Det finns säkert partier i Sveriges riksdag som på sedvanligt ansvarslöst sätt kan tänka sig ny skräddarsydd lagstiftning och amnestier, Sverigedemokraterna kommer aldrig att vara ett av dem.
Jonas Andersson, riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet (SD)
Jennie Åfeldt, riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.