Jag tvingas betala för att fly
"K", 20 år: Orättvist att våldsoffer måste betala för sitt eget skydd
Mitt hem är där jag blir slagen när jag kommer hem, mitt hem är platsen som gör att jag får ont i magen av nervositet när jag närmar mig ytterdörren. Mörkret utanför är ljusare än mörkret som kryper uppför väggarna i mitt hem.
Det här har varit min sanning, det är många tjejers/kvinnors sanning i dag.
Att man ska få skydd är en sak som man ser som en självklarhet här i Sverige. Oftast läggs brottsmål ner på grund av brist på bevis, eller annat. Men även om
brottsutredningarna läggs ner så läggs inte hoten ner. Speciellt inte i hedersrelaterade brott. Även om gärningsmannen är dömd och sitter bakom lås och bom finns det en hel släkt som fortfarande är ute efter en.
Därför har vi kvinnojourer, familjehem, skyddade boenden. Jag har själv vistats på ett flertal av dessa.
Jag är en tjej på 20 år med turkiskt ursprung. Min pappa är från Turkiet, min mor är svenska. Jag är mellersta barnet i en syskonskara på sju. Sex tjejer och en pojke.
Jag och mina småsyskon växte upp under väldigt stränga förhållanden. Vi var även utsatta för de grövsta brott en pappa kan begå mot sina döttrar.
Jag valde att anmäla min pappa, då tanken på att han gjorde illa mina småsyskon gjorde mig mer illa än de brott han utsatte mig för.
Anmälan ledde till långa plågsamma förhör, förhören ledde till fler förhör som i sin tur ledde till att han anhölls, med tiden kom fler bevis som ledde till att han häktades, som i sin tur ledde till åtal.
Tre dagar kvar till rättegången. Samtidigt som nervositeten och ångesten fyllde min vardag fanns det samtidigt en lättnad i luften eftersom allt började närma sig ett slut.
Dock fick allt ett slut som ingen av oss hade förväntat sig. Bara tre dagar kvar till själva rättegången, och vår pappa hängde sig där han var förvarad. I sitt självmordsbrev skrev han bland annat att jag skulle brinna i helvete.
Jag har läst att barn alltid brukar klandra sig själva när ens förälder tar sitt liv. Jag kan verkligen säga att jag har tillfällen där jag funderar på om jag kunde gjort något annorlunda.
Efter min pappas död började rösterna från min släkt i Turkiet göra sig hörda. Detta ledde till en massa placeringar på skyddat boende. Jag har även tillbringat en natt i häktet, då socialen inte hade någonstans att placera mig. Ungdomshem och kvinnojourer blev min vardag.
Jag fick skadestånd till följd av de brott som jag utsatts för. Detta fick socialtjänsten att inte längre vilja betala mitt skyddade boende.
Hur kan det vara möjligt i Sverige att utsatta kvinnor får använda sina egna pengar för att betala ett skyddat boende? Det är inte direkt ett hotell. Våldsmän som sitter i fängelset behöver minsann inte betala för sitt boende, medan utsatta våldsoffer måste göra det. Okej, socialtjänsten betalar om man inte har en inkomst.
I mitt fall hade jag ingen inkomst, men mitt skadestånd räknades som inkomst tydligen. Men det spelar ingen roll, här måste jag betala en stor summa för mina skadeståndspengar som jag fått för jag lidit, de måste jag använda och betala för ett skyddat boende som finns för att jag ska slippa lida mer. Det är helt sjukt!
Jag har i alla fall överklagat mitt ärende till länsrätten, men säkerligen kommer jag nog förlora. För enligt lagen ska ju skadestånd räknas som inkomst.
Jag är inte den personen som gärna går ut i media med privata saker. Men jag är trött på motgång efter motgång.
Jag har inte för avsikt att skriva en snyftinsändare om min bakgrund, utan jag vill bara lyfta fram hur orättvist det är att utsatta kvinnor måste fly från sina hem och även betala för det med sina egna pengar.
Om jag hade vetat om detta, då hade jag begått något grov brott, så kunde jag få bo helt gratis i fängelse, plus att jag skulle vara skyddad från omvärlden.
Fängelset är det bästa skyddade boendet.