Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

"Tv-spel lär barn att reagera med ilska – inget spelande är värt detta"

Barn som spelar tv-spel "tränar upp" en kortare reaktionstid mellan tanke och handling i sitt sociala liv.

Nej, du blir inte korkad av att spela spel. Du kan till och med bli bättre på att lösa knepiga problem och få en ökad förmåga att se saker i ett större perspektiv. Du kan bli smartare helt enkelt. Du kan även träna upp din reaktionsförmåga vilket kan göra dig till en kvickare idrottsutövare eller bilförare och så vidare ... om du har tid över till detta vill säga.

Trots allt positivt som man kan säga om tv-spel så har de uppräknade färdigheterna ovan ett högt pris. En svår biverkning som vissa kategorier av spel ger är att spelaren ”tränar upp” en kortare reaktionstid mellan tanke och handling i sitt sociala liv.

Impulsiviteten tar över eftertänksamheten. Att lära sig social eftertänksamhet är helt oumbärligt för en ung persons framtid som medmänniska men det är även oumbärligt under uppväxten tillsammans med föräldrarna.

Det bor en impulstränare av rang i tv-spelarnas datorer. Våra barn tränas att reagera med ilska och aggressivitet vid minsta motgång.

I de flesta spel har man inga sociala skyldigheter och motgångar löser man oftast genom att slå hårt på en motståndare som befinner sig bakom en annan dator någonstans i världen. Det är i detta som den stora konflikten uppstår när datorn väl är avstängd och familjen börjar ställa krav. I en ung sönderspelad hjärna förvandlas sociala skyldigheter och normalt fungerande pliktreflexer till motståndare som man bara vill banka skiten ur.

Jag har lätt att förstå ilskan och frustrationen hos många föräldrar. Inte minst de ensamstående. I många hem blir datorn och tv-spelen en älskad familjemedlem. Föräldrar och andra störande moment skall helst hålla käft och leverera barnbidrag eller veckopeng så att det livsuppehållande spelandet kan fortgå långt in på småtimmarna.

Jag har ögnat igenom en del forum och bloggar och upptäckt att det finns asociala tv-spelare som ärligt inser att de har problem, men att det sociala livet redan är så förstört för dem att det känns tröstlöst att börja om från början. Inget spelande i någon form är värt detta!