Vilket Europa är det vi unga får ta över?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-05-23
Mirela Karagic, 24: Var med och bestäm vilken riktning vi ska ta
Våren är i full körsbärsblom. Sommaren bara en tröskel bort. Men det finns ett mörker som har spridit sig i Europa. Ett mörker vi har upplevt förut. Vart vill vi föra vårt Europa i dag? För det är onekligen på väg i någon riktning. Men vi har makten att påverka Europas framtid, vi ungas framtid. För den tillhör oss. Och i dag är det val till Europaparlamentet.
Jag har nyligen blivit med lägenhet i Kista. Varje gång jag går ut möts jag av de tiggande romerna som håller till vid gallerian. Vad är det för Europa som har tvingat dem hit? Vad är det för Europa som tvingar människor att leva så där? Förr såg jag det bara på mina sommarbesök i Balkan, men värre: de tiggande romska barnen. En naturaliserad syn. Vardagsmat. Men hur kan vi bara gå förbi?
Främlingsfientligheten. Hbtq-fobin. De förtvivlade flyktingarna från Syrien. Kravallerna i Sarajevo, i Ukraina. Stridsvagnarna. Det finns krig som bubblar under den redan taskigt sydda, ärrade ytan. Vi ser det på tv, andra upplever det själva.
Men samtidigt, också: rösterna som reagerar. Människan i oss som säger emot, som vägrar ”tänka jag kan inte påverka något” eller ”min röst räknas ändå inte”. Kyrkklockorna som säger ifrån. Stödet för transpersoner i musiktävlingar. Människan i oss som gör motstånd och visar stöd för de utsatta.
Att Europa måste och kan samarbeta är uppenbart.
Se bara de förödande översvämningarna på Balkan nu: stora delar av Bosnien, Serbien och Kroatien med förstörda hem, förödd tillvaro. Som vore det krig igen. Men det är annorlunda den här gången. Naturen frågar inte vad människor heter, ser inte människogränserna. Den lämnar alla lika utlämnade. Men den här gången hjälper människorna varandra. Översvämningarna bär gemenskap som en flaskpost i vågorna. Och det är nu vi har en möjlighet att påverka utvecklingen.
Mörkret har fått mycket utrymme men det får inte stå oemotsagt. Vi får inte förlora empatin eller viljan till förändring. Jag vet vilken skillnad det kan göra, hur viktigt det var för mig och min familj när det var som svårast. Kriget i Bosnien 1992 tvingade oss att fly från vårt hem, från våra döda familjemedlemmar. Kriget berövade oss allt. Men Sverige gav oss ett nytt hem och en möjlighet till en ny framtid. Vi överlevde, och här är jag nu. Empati ger andra människor en chans till en framtid.
”Men hur påverkar EU-valet oss här i Sverige?”, kanske du tänker. Du vet kanske inte om att omkring 60 procent av de lagar som bestäms i riksdagen härstammar från EU. I år kan EU-parlamentet dessutom påverka inom fler områden än förr. I riksdagen är det oftast de styrande som vinner. Men i EU-parlamentet har en ledamot mycket större inverkan. Den person du kryssar för i valsedeln har en stor chans att driva sina (och dina) kärnfrågor.
En åsikt är inte partipolitiskt bunden. Du behöver inte heja på något politikerlag för att tycka något. Är du osäker på din åsikt ska du veta att det är när du börjar tvivla på ordningen som en insikt om ditt eget tyckande kan ske. Och denna insikt stärker viljan till förändring. Känn bara efter.
Rösta på vem du vill. Rösta inte på någon. Men du behöver varken gilla EU eller politik för att ha inflytande över vart vi är på väg. Din röst kan bidra med att ge samtiden en käftsmäll. Din röst kan också bidra med att klappa den medhårs. Vart vill du ta framtidens Europa? Det är ditt EU-val.
Gå en liten promenad i dag. Den är inte lång, jag lovar. Men den kan räcka långt.
Mirela Karagic