Nej, vi sa inte att LCHF alltid är bäst
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-10-10
SBU: Vid rådgivning om kost och hälsa är ödmjukhet på sin plats
SBU:s rapport ”Mat vid fetma” rönte mycket stor massmedial uppmärksamhet och övertolkades av en del. Vi vill gärna förtydliga rapportens budskap och tillrättalägga en del tolkningar som det inte finns evidens för.
Två övertolkningar har enligt vår uppfattning skett i efterspelet efter publiceringen av SBU-rapporten. Den ena är att lågkolhydratkoster är överlägset bättre. Ja, under det första halvåret går man ner snabbare i vikt efter råd om lågkolhydratkost. Men efter ett och två år finns inga skillnader mot andra kostråd hos personer med fetma. Möjligen kan detta bero på att följsamheten till kostråd avtar över tid. Jämfört med lågfettkost har lågkolhydratkost vissa gynnsamma effekter, om än små, på några laboratorievärden. Om detta kan omsättas i effekter på sjuklighet och dödlighet vet vi inte – lågkolhydratkostens säkerhet på lång sikt är ännu inte undersökt.
Den andra övertolkningen är att fysisk aktivitet inte hjälper för att gå ner i vikt generellt sett. Vi kunde inte se någon viktreduktion specifikt för personer med fetma som fick råd om fysisk aktivitet, men vi har inte studerat effekterna för andra grupper i befolkningen. Fysisk aktivitet minskar dock risken för sjuklighet och dödlighet.
SBU har gjort två utvärderingar kring mat, dels om diabetes och dels om fetma. Resultaten i dessa utvärderingar gäller just för personer med diabetes respektive fetma och inte nödvändigtvis för befolkningen i allmänhet. Frågor som rör mat och hälsa för den allmänna befolkningen har vi inte utrett.
Den viktigaste aspekten är om maten påverkar risken för att bli sjuk eller dö i förtid, men de flesta studierna är utformade för att undersöka viktnedgång i upp till ett eller två år. Det finns dock evidens för att intensiv rådgivning om medelhavskost till personer med fetma minskar risken för stroke, hjärtinfarkt och hjärt-kärldödlighet, jämfört med råd om lågfettkost. För andra kosttyper, till exempel lågkolhydratkost (som Atkins eller LCHF) eller kost med lågt GI, saknas vetenskapligt underlag för att bedöma om de påverkar sjuklighet eller dödlighet hos personer med fetma.
När det gäller sjuklighet och dödlighet så har ett högt intag av kaffe jämfört med inget eller lågt intag ett samband med en minskad risk för diabetes och risk för död hos personer med fetma. Även ett måttligt intag av alkohol jämfört med inget eller mycket litet intag minskar risken för diabetes hos personer med fetma. Det finns också ett vetenskapligt stöd för att söta drycker är kopplade till en ökad risk för diabetes hos personer med fetma.
Det är viktigt att vara medveten om att mat och hälsa är ett mycket svårforskat ämne. Vi sätter i oss cirka 40 000 till 50 000 kilo mat under vår livstid. Maten innehåller olika typer av fetter, kolhydrater, fibrer, vitaminer och spårämnen. Vad spelar roll för hälsan? Och vet vi om det är just maten som orsakar sjukdomar? Randomiserade studier kan här hjälpa oss, men resultaten från dessa studier är svåra att tolka, bland annat för att man i studierna oftast bara mäter viktförändringar och laboratorievärden, inte hälsa. Vi vet inte alltid hur personerna följer råden. Uppföljningstiderna är alldeles för korta, sällan mer än två år. Det finns alltså all anledning att tolka data kring mat och hälsa med försiktighet.
Vi tror att det är viktigt att man ser kritiskt på studier av kost och hälsa. Det är lite svårförståeligt att en del är självsäkra på vad som är sant och inte sant. En viss ödmjukhet till detta svårforskade ämne kan vara på sin plats.
Kjell Asplund
Jonas Lindblom
Nina Rehnqvist
Måns Rosén