Nonsens om FRA–lagen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-12-11 | Publicerad 2013-12-10
Fredrik Federley (C) svarar på Peter Sunde Kolmisoppis kritik
REPLIK Peter Sunde Kolmisoppi har en enkel och felaktig syn på svensk parlamentarism. Han menar att FRA kunde beslutas efter löften om ministerposter. Rent nonsens. Snarast skadade vi som var inblandade våra karriärer genom att ställa hårda krav på regeringen.
Jag framförde under våren 2007 krav på att rättssäkerheten måste öka med en opartisk tillståndsgivare, att svenskar ej ska vara föremål för FRAs intresse, det behövdes uppföljningar och den som trots dessa och m.fl. begränsningar fastnat ska få reda på det. Jag var då ensam i alliansen och kunde inte få till stånd de begränsningar jag ville se.
2008 anslöt fler till den kritiska linjen. Regeringen hade då inte hade stöd i kammaren kring de vida möjligheterna i FRA 1.0. Det blev det möjligt att få till kraftiga begränsningar i ett tilläggsförslag som gjorde att vi kunde acceptera helheten. Det är kärnan i parlamentarismen: regeringen åtnjuter parlamentets förtroende. När en regering inte gör det får den gå med på eftergifter.
Det ligger i naturen hos konkurrerande partier att inte vara noggrann i historiebeskrivningen. Det finns dock ingen anledning för mig att låta Peter Sunde Kolmisoppis vantolkning av vad som skedde stå oemotsagd. Bakom hans artikel finns en egen politisk agenda och egna maktambitioner.
Fredrik Federley