Manlig industriarbetare är mallen för vården
Under 1900-talet och industrialismen organiserades Sverige efter verkstadsindustrins organisationsmodell. Det viktigaste var ett rationellt synsätt, en effektiv verksamhet och så löpandebandprincipen. Stora delar av verkstadsindustrin har för länge sedan övergett dessa uråldriga tankegångar, men de lever kvar inom statlig förvaltning och offentlig sektor.
Sjukhusen är i mångt och mycket organiserade efter kroppsdelar och läkarkåren tror fortfarande på fullt allvar att allt är bra bara det är stort. Ronden bygger ofta på löpandebandsystemet att varje kugge är utbytbar – bortsett då från den stackars patienten som sitter på bandet.
Efter att ha läst Marianne Bulls debattartikel i dag förstår jag att också rehabiliteringen utgår ifrån att alla är lika och har samma behov. Jag vet ju att många mediciner ges utifrån en mall på en manlig industriarbetare typ 40 år. Att hjärtpatienter också behandlas efter samma prototyp. Detta trots att det är oerhört stor skillnad mellan vad kvinnor och män har för medicinska behov. Vi är ju olika!
Det är minst sagt skrämmande.
Har ni fler exempel, mejla oss: debatt@aftonbladet.se
