"Sluta gnälla, svenska folk"
Ann-Christine Bärnsten: Om vi ska vinna måste vi ha en strategi
Schlager-EM:s vara eller icke vara är åter på tapeten, och som vanligt är det fel låt som vann eller så har någon saboterat det svenska bidragets framförande.
Är det därför inte dags att vi sätter oss ner och har en allvarlig diskussion om Melodifestivalens framtid?
Vi skulle förslagsvis kunna låta Lars Adaktusson och Janne Josefsson tillsammans leda en debatt i tv och låta svenska folket ringa in och tycka. För det är nämligen med Melodifestivalen som med allting annat här i livet – det krävs strategi.
Som en inledning till denna eventuella debatt vill jag därför nu presentera lite enligt mitt tycke sunt förnuft om Melodifestivalen. Kanske chocken då efter lördagen fiasko lägger sig.
För det första: Det går inte att tävla i musik. Hur många gånger ska det behöva sägas? Melodifestivalen är inget annat än ren underbar underhållning. Och det är inte en fråga om liv och död – även om vissa tycks tro det. Trots det går nu många omkring som i trans. Det ryktas även att förskrivningen av lugnande medel har ökat kraftigt.
Så snälla schlagerälskande svenska folk, försök förstå att Melodifestivalen inte är något annat än ett utryck för god eller dålig musiksmak. Det kommer heller aldrig att vara rätt låt som vinner (det vill säga om inte Sverige vinner förstås, då har vi ju fått kvitto på att vi är bäst).
För det andra: Det går inte att spekulera i skapandet av melodier som ska medverka i tävlingen, och orsaken till det är att det är omöjligt att sia om vad som går hem i så skilda kulturer. Det spelar heller ingen roll om den förbannade låten går i tretakt, fyrtakt eller baktakt.
För det tredje: Vi kommer aldrig att vinna Eurovision song contest igen om vi låter oss duperas av spektakulära framträdanden och strålande sång. Det är melodin som tävlar, inte scenografin eller artisten. (Glöm min hatt i Melodifestivalen 1975, och det finns andra undantag, läs Lordi).
Det är melodin som tävlar, inte scenografin eller artisten.
Att allmänheten sedan flera år tillbaka ges möjlighet att rösta är dock en bra utveckling. Men om vi som begriper vad det hela handlar om inte bankar in reglerna för hur Melodifestivalen måste fungera hos en stor grupp partysugna fans kommer den att gå samma tragiska öde till mötes som ”Let’s dance”, där bland andra Peppe Eng och Lasse Brandeby röstades vidare trots att de inte kunde dansa.
Om Sverige ska kunna vinna igen måste vi enligt min uppfattning stå upp för den musik vi själva gillar, och det inte bara i samband med den svenska finalen. Vi måste också stå upp bakom melodin och artisten när det går dåligt.
Det är också relativt oviktigt om artisterna är kända eller inte, se Marie Lindbergs fantastiska topplaceringar på musiklistorna efter festivalen. Hon visar också att man inte behöver kunna dansa go go eller stå på huvudet medan man sjunger, utan bara sitta lugnt och stilla på en stol.
Inte ens texten har någon större betydelse eftersom de flesta bidrag sjungs på originalspråk och vi inte förstår det. (Om vi nu inte plötsligt också har blivit experter på serbokratiska, hebreiska och rumänska.)
För det fjärde: Lägg av med paranoian. De flesta östeuropeiska länder skulle hellre sätta en kula i skallen på varandra än rösta på varandras bidrag. Orsaken till deras framgång är att söka någon annanstans.
Ett: De är många länder och skälet till det är Sovjetunionens fall och uppkomsten av flera små suveräna stater samt störtandet av diktaturer i de andra östeuropeiska länderna.
Två: Dessa länders musiktraditioner är sedan århundraden historiskt och kulturellt djupt befryndade med varandra.
Inse därför följande så upphör tanken på att vi är förföljda av kommunister: de östereuropeiska ländernas medverkan i Eurovision song contest är här för att stanna, och det oavsett om vi gillar deras musik eller inte.
Christer Björkman kastade före finalen i Globen fram en tanke om att det kanske var dags för en ballad i år.
Kanske han, trots att han inte får ta ställning, ändå försökte så ett frö.
Oh, du store vise man. Varför lyssnade vi inte på dig?
Dagens debattör
