Ge oss en skälig postservice"
I städerna debatteras
det om man ska få posten genom inkastet i dörren eller några meter bort i en postbox. På landsbygden tvistar man om posten ska levereras i närheten av bostaden eller flera kilometer bort. Godtar man inte postoperatörens krav på ”tvångsförflyttning” av postlådor tvingas man att hämta sin post på bolagets utdelningskontor. Som på landsbygden kan ligga flera mil bort.
Är detta acceptabelt? Nej, det är det inte anser vi. Grundorsaken till problemet är att vi i Sverige har ett alldeles för svagt regelverk som styr postutdelningen, sett ur konsumenternas synvinkel.
Enligt de två största postoperatörernas årsredovisningar för 2006 (Posten AB och CityMail) så levererar de tillsammans varje vardag cirka 21 miljoner försändelser (20+1). Detta blir cirka 5,5 miljarder försändelser per år.
Enligt en färsk
utredning från Post- och telestyrelsen (PTS) skulle det kosta cirka 39 miljoner kronor per år att införa ett maxavstånd till postlådor på landsbygden. Det skulle då ge en merkostnad på 0,7 öre per försändelse för att ge alla hushåll och företag en anständig postservice.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson är nog inte speciellt välinformerad när hon påstår att en enkilometersreform skulle innebära att fler postmottagare på landsbygden skulle få längre till sin postlåda. En sådan maxgräns är redan införd i vårt grannland Finland. Utan några oönskade biverkningar. Mycket tack vare att man där har ett modernt, smart och väl genomtänkt regelverk.
Att nu inte
den nuvarande regeringen vill genomföra detta i Sverige beror uppenbarligen inte på kostnaden. Det handlar om ren politisk ovilja att ge människorna på landbygden likvärdig tillgång till en grundläggande infrastruktur.