Gubbarna SKA bort
Mattias Vepsä: Självklart ska den nya s-ledaren vara en kvinna
När Göran Persson tog steget upp på scenen på valvakan kvällen den 17 september erkände han oss besegrade, talade om den tuffa oppositionstiden som väntade och meddelade han inte hade för avsikt att leda det arbetet.
Första känslan för mig var tomhet. När det sker drastiska förändringar känns det ofta jobbigt och tufft. Men med en månads perspektiv på förlusten känns det nu istället spännande. Spännande därför att en ny tid har tagit vid. Socialdemokraterna måste snabbt ställa om till ett ledande oppositionsparti.
Vägen dit är inte enkel.
Det är ett hårt arbete, men jag vet att vi har alla förutsättningar att lyckas. Socialdemokratin är en bred folkrörelse med många aktörer där många ska komma till tals i en förnyelseprocess.
För SSU är det viktigt att partiet får en ny ledning som klarar av att föra oss fram till en valseger 2010.
Det ska vara hårt att förlora val och förmodligen ska det vara lika uppslitande att rannsaka sig själv. Genom förändringsarbetet stärks vår organisation. SSU:s vilja är att ha en ärlig och öppen diskussion med siktet inställt på framtiden. I det arbetet har valanalysgruppen en viktig uppgift.
Efter att Göran Persson aviserat sin avgång restes snabbt kravet på en kvinnlig partiledare. Vilket är helt rätt därför att socialdemokratin uppfattas, många gånger med rätta, som ett gubbigt, maktorienterat och ibland omodernt alternativ i svensk politik. Därför är det glädjande att tanken om en kvinnlig partiledare har ett självklart och brett stöd.
Socialdemokratin har varit ett statsbärande parti under väldigt lång tid. En position som varit möjlig därför att vi fört en progressiv politik med brett stöd i olika samhällsgrupper, främst bland kvinnor. Trots det brottas vårt parti med de maktstrukturer som finns i andra delar av samhället. Vi för en politik som syftar till att utjämna maktskillnader och klyftor men lyckas inte fullt ut leva som vi lär.
Därför är det ett stort problem när män i större utsträckning än kvinnor sitter på partiets tyngsta förtroendeuppdrag. Trots att socialdemokratin under lång tid praktiserat "varannan herrarnas" vid val på våra listor.
Siffrorna är skrämmande om man tittar närmare på samtliga partidistrikt.
Av totalt 26 distriktsordföranden är 17 män. Av lika många försteombudsmän, vilka har ett stort inflytande i det dagliga partiarbetet, är 22 män. Fördelningen talar sitt tydliga språk och kan kanske förklara varför många tycker att vi är ett gubbigt parti.
Mot den bakgrunden kände många SSU:are att det var minst sagt förvånade när de första rapporterna kring arbetet med att ta fram Perssons efterträdare sipprade ut. Försiktigt och diplomatiskt började en del av våra partiföreträdare slira kring kravet om att finna en kvinnlig partiordförande.
Socialdemokratins jämställdhetsproblem är inte ett fall för JÄMO. Det vill säga ingen annan kan komma med facit och tala om hur vi ska göra. Om vi vill lyckas med vår politik handlar det om att gå steget före och bilda opinion.
Det ska sägas i klartext, en gång för alla. Vi måste aktivt synliggöra de strukturer som finns, där män i större utsträckning väljer män, och göra något åt dessa. Det handlar om praktisk feminism och politisk trovärdighet.
Vi tvekar inte i vårt ställningstagande. Nästa partiordförande ska vara en kvinna. Personligen tyckte jag att det kändes otroligt skönt när SSU:s förbundsstyrelse valde att fatta ett enhälligt beslut i frågan.
I mars har vi möjlighet att välja bort gamla strukturer och sanningar.
SSU vill se en modern och vital arbetarrörelse som både kan hantera oppositions- och förnyelsearbetet med ansvar och fast hand. Under partiets samtliga levnadsår har vi haft män som ledare. Nu är det dags för en kvinna!
Dagens debattör
