Gå inte på bluffen om kunskapssamhället
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-10-22 | Publicerad 2016-10-19
Debattören: En befolkning blir inte duktigare av att allt fler genomgår allt sämre utbildningar
DEBATT. Ofta framhålls att vi lever i kunskapssamhället. I detta dominerar kvalificerat arbete och behov av allt mer utbildning. Vi skall konkurrera, inte med låga löner utan med vår smartness, är tanken.
Ensidigt vurmande för högre utbildning och arbeten som kräver sådan har ruckats något av stor invandring av många med ingen eller låg utbildning varför det också pratas om behov av enkla jobb. Men det är undantag.
Med idén om det avancerade svenska kunskapssamhället odlas en uppblåst syn på vårt samhälle. Fina, kvalificerade jobb utlovas. Och utbildning för alla är framgångsformeln.
Gymnasiebehörighet ses som ett måste, ju fler som läser på högskola desto bättre.
Samtidigt är hela utbildningsapparaten i nedförsbacke. Svensk skola är i kris. Skolresultaten är dåliga och lärarna flyr. Gymnasiebehörighet är ofta en följd av glädjebetyg.
Högskolan följer i skolans spår. I Pisaskolans efterföljd får vi Pisahögskolan, där allt ser bra ut på papperet men med ringa kvalificerande. En amerikansk studie visade att 40 procent av alla studenter inte utvecklas intellektuellt av en högskoleutbildning. Troligen gäller något liknande för Sverige.
Här har vi många svaga, måttligt intresserade studenter och högskolor som prioriterar volym och hög genomströmning.
Vi får högstämt prat om kunskapssamhälle och kvalificerade jobb parallellt med en utbildning där många lär sig föga och i värsta fall får höga förväntningar och en uppskruvad självbild som ”högutbildad”.
Denna kraschar ofta mot ett arbetsliv med många lågkvalificerade jobb med enkel service, administration, distribution och tillverkning. Antalet arbeten i linje med vad som traditionellt krävt högskoleutbildning är begränsat.
Många blir lurade när över 15 års studier och studieskulder inte leder till de goda jobb som politiker och högskolor förespeglar. Åtföljande frustration kan bidra till alla sjukskrivningar i ett land med jämförelsevis bra arbetsmiljö.
Än värre är att utbildningen ofta illa förbereder studerande för de kanske 20–25 procent av alla jobb som kräver längre utbildning. Sämre förkunskaper och låga krav kräver sin tribut i form av försämringar på alla nivåer.
Tryck på stor volym och genomströmning gör att kunskap och intellektuell förmåga betyder föga.
Nivån ska anpassas så att studenter med ”studieovan” bakgrund ska klara sig. Alla högskolor ska vara likvärdiga. Det hela dras mot lägstanivån. Många högskolestudier innebär i realiteten bara halvtids studieinsats. En mängd högskolor befordras till universitet, till och med Malmö. En studerande beskrev upplevelsen ”som att börja på en gymnasieskola i förorten”. Regeringen tycks ointresserad av att värna om utbildningens kvalitet. Annat väger tyngre.
Vi får följaktligen en stor, på papperet utbildad men ofta måttligt kvalificerad befolkning. Vissa verksamheter är beroende av utbildningen, till exempel socialt arbete, sjukvård, polis och skola. Svag utbildning bidrar till att dessa områden fungerar illa.
Man sviker alla som är beroende av dessa centrala samhällsfunktioner genom att ytterligare sänka Pisaskolan och Pisahögskolan. Meningslösa reformer, tillåtande av glädjebetyg (så att fler är ”behöriga” för vidare studier), utnämning av svaga högskolor till universitet och anslag utifrån antalet godkända studenter drar utbildningen nedåt.
Idén om kunskapssamhället och mer skolgång för alla låter fint. Men det blir mest tomma ord och önsketänkande.
En befolkning blir inte duktigare av att allt fler genomgår allt sämre utbildningar. Skolgång är inte detsamma som lärande. Och arbetslivet drabbas negativt av alla med intetsägande pappersbevis på kompetens men med ringa kunskap och förmåga.
Lösningen är reell kunskapskontroll av externa bedömare och sanktioner mot alla svaga skolor och högskolor som nu i praktiken premieras till att fuska bort utbildning genom minimikrav och glädjebetyg. Och en helt annan utbildningspolitik än den som nu förs.
Mats Alvesson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.