Marknaden kan inte lösa bostadsbristen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-01-07
SSU och S-kommunalråd: Sedan Alliansen tog över makten har byggandet minskat med hela 74 procent
Många svenska kommuner har hamnat i en rävsax Nya bostäder behöver byggas och äldre bostäder behöver rustas upp. Inflyttningen till storstadsregionerna och universitetsstäderna ökar kraftigt. Samtidigt ska den kommunala budgeten vara i balans och kommuninvånarnas rättighet till en bostad tillgodoses.
I den här pressade situationen väljer regeringen att rensa sitt eget skrivbord genom att lägga över hela ansvaret för bostadsbristen på kommunerna. Det som krävs är en nationell och kommunal bostadspolitik i samspel för att få bukt med problemen.
Sedan den moderatledda regeringen tog över makten 2006 har byggandet minskat med hela 74 procent. Nuvarande bostadsminister Stefan Attefall har tillsatt inte mindre än 65 olika bostadsutredningar på tre år.
Men utredningar bygger inte bostäder och bostadsbristen inte bara består – den blir allvarligare för varje år.
I Stockholms bostadskö är väntetiden för att få en lägenhet nästan åtta år. Det är en ökning med tre och ett halvt år sen 2006. Malmö växer med runt 5 000 invånare årligen och en fördubbling av byggtakten krävs för att hålla jämna steg med stadens utveckling.
Det är lätt att avfärda problemet som något som bara drabbat storstadsområden men så är inte fallet. Bilden av att bostadsbristen är ett nationellt problem blir allt tydligare och bostadsbristen ökar dramatiskt i hela landet. Väntan på en studentbostad är till exempel nästan 60 veckor i Växjö och runt 124 veckor i Uppsala. I Linköping har kötiden för en studentbostad ökat med 4 veckor 2007 till 47 veckor 2013. I Norrbotten har antalet kommuner med bostadsbrist mer än fördubblats sedan 2006. Enligt Boverket uppger närmare 50 procent av Sveriges kommuner att de lider av bostadsbrist.
Bostadsbristen och avsaknaden av en nationell bostadspolitik är ett problem för vårt näringsliv och våra universitet då människor inte kan flytta dit jobben eller studieplatserna finns. Det är på sikt ett problem för såväl Sveriges tillväxtregioner som hela samhällsekonomin. Bostadsfrågan är en central politisk fråga som regeringen inte tagit på allvar.
I dag har kommunerna bostadsförsörjningsansvar. Det finns kommuner som vänder på varje sten för att klara av att upprätthålla en hög nivå av byggande trots en bristande nationell politik. De socialdemokratiskt styrda kommunerna Sundbyberg och Sigtuna är exempel på det. Men för att möta den stegrande bostadsbristen krävs en aktiv kommunal bostadspolitik såväl som en nationell.
Regeringens hårdnackade motstånd mot att använda allmänna medel är ideologiskt driven. Man sätter sin egen övertro på marknaden framför möjligheten att öka bostadsbyggandet med en aktiv bostadspolitik.
Politik är att vilja, inte att vela. Vi menar att vägen framåt för politiken måste vara att investera offentliga medel i ett ökande bostadsbyggande. Politiken måste till skillnad från i dag definiera hur stort behovet är, ställa upp tydliga, långsiktiga mål och skapa incitament för bostadsmarknadens aktörer att bygga mer.
Därmed skapas även grund för en flexibel arbetsmarknad så människor kan flytta dit jobben finns, för bra genomströmning på högskolan, samt stabil samhällsekonomi inför framtiden.
I valet kommande år ska väljarna ta ställning till om man ska fortsätta på den inslagna vägen eller gå en annan väg. Valet står mellan en borgerlig regering som blundar för bostadsbristen. Som gömmer sig bakom högar av utredningar och som hoppas på att marknaden som genom ett under kommer lösa problemet. Eller en socialdemokratisk regering som inser allvaret och satsar på en aktiv nationell bostadspolitik som inte lämnar kommunerna i sticket.
Lars Bryntesson
Marlene Burwick
Anneli Hulthén
Lena Micko
Jonas Nygren
Milan Obradovic,
Charlotta Svanberg
Yvonne Stålnacke
Gabriel Wikström