Sjukförsäkringen är för generös – fortfarande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-22
Timbro: Unga människor hamnar i permanent social och ekonomisk fattigdom
Förändringarna i sjukförsäkringen ser ut att bli en av de viktiga valfrågorna. Debatten tycks fortfarande kretsa kring tragiska och upprörande fall i Försäkringskassans initiala tillämpning, fram-förallt ett antal extremfall, trots att riksdagen nu har ändrat reglerna för att motverka liknande situationer.
Inte minst med tanke på den rödgröna oppositionens tonläge, och många mediers ganska historielösa skildring av reformen som sådan, är det lätt att få bilden att ju mer ”generös” sjukförsäkringen är med storlek och längd på ersättningen, desto mer human är den.
Men det finns alltjämt en annan sida av myntet, nämligen hur överutnyttjande av sociala försäkringar inte bara skapar samhällsekonomiska kostnader och tränger undan andra offentliga utgifter, utan också låser in människor i ett bidragsberoende som blir destruktivt för deras värdighet och välbefinnande. Det mest tydliga exemplet på detta är hur unga personer förtidspensioneras för att döljas från den öppna arbetslösheten.
I en helt ny Timbro-studie (”Utpensionerade ungdomar – glömda i debatten om socialförsäkringen”), byggd på egna analyser av såväl Försäkringskassans som Arbetsförmedlingens data, visar vi att cirka 7 700 personer i åldrarna 20–24 år försörjdes via förtidspension (så kallad sjuk- och aktivitetsersättning) år 2003, varav 95 procent av dem på heltid. Det motsvarade hela 1,5 procent av befolkningen i denna ålder. Förra året hade siffran ökat till 12 800 personer, eller 2,3 procent av befolkningen i åldersgruppen.
Bland hela gruppen unga (20-39 år) har nära 70 000 personer, eller knappt tre procent av befolkningen, kommit att bli förtidspensionerade. Siffran har varit relativt konstant de senaste åren efter att den nådde sin topp 2005.
Den förre detta LO-ekonomen Jan Edling noterade redan för fem år sedan att andelen förtidspensionerade korrelerade starkt med arbetslösheten. Detta finner vi också i vår studie av unga förtidspensionärer.
I Gotlands och Norrbottens län där arbetsmarknaden är svag så är nära fyra procent av de unga förtidspensionerade, jämfört med knappt två procent i Stockholms län. Även inom enskilda län finns stora skillnader mellan kommuner som har låg och hög arbetslöshet.
I OECD:s jämförelser framträder tydligt hur Sverige sedan långt tillbaka använder förtidspension, sjukskrivningar och andra bidragssystem för att sminka över ungdomsarbetslöshet. OECD mäter nämligen andelen personer som i den officiella statistiken definieras som utanför arbetskraften men som själva anger att de skulle vilja arbeta om de bara kunde finna ett arbete.
I Sverige uppgår denna andel till nära tio procent av arbetskraften bland 15–24 åringar vilket är tio gånger så mycket som snittet för Europa!
Att nära 70 000 unga personer har förtidspensionerats ur arbetsmarknaden innebär inte bara att samhället går miste om dessa personers potential, utan också att de enskilda individerna hamnar i en permanent social och ekonomisk fattigdom.
Det är viktigt för allas värdighet och välbefinnande att kunna ta ansvar för det egna livet, bland annat genom en försörjning på eget arbete. Självklart ska socialförsäkringarna vara ett försörjningsstöd, och en hjälp att komma tillbaka, vid tillfällen då detta inte är möjligt.
Men lika självklart är det att införa en nollvision när det gäller förtidspensionering av unga. Det är faktiskt inte humant att slussa in ungdomar som precis har gått ut gymnasiet in i förtidspension, bara för att arbetsmarknaden på orten inte fungerar bra. Även om det förvisso är ”generöst” av sjukförsäkringssystemet.
Större politiskt fokus måste nu därför riktas mot att knappt tre procent av den unga befolkningen i Sverige har utpensionerats från egen försörjning. Regeringens kritiker borde ta fasta på att systemet fortfarande har ett antal övergenerösa inslag, snarare än att ropa högt och indignerat om ”stupstockar”.
Bloggat om förtidspension
■ Vi säger nej
Per Schlingmann (M) skriver: ”Riktigt sjuka ska inte få vara sjuka i [de rödgrönas] Sverige. Det ska inte gå att förtidspensioneras före 58 år. Det innebär att människor med exempelvis medfödda funktionshinder måste ompröva sin sjukpenning år in och år ut fram till 58 års dagen. /.../ Vi moderater säger tydligt nej till att Socialdemokraternas gräns i sjukförsäkringen där sjuka människor ska behöva skämmas för att de behöver hjälp och förvägras det stöd de är i behov av.”
■ Går bryta förtidspensionen
”Tyvärr verkar inte någon regeringsrepresentant förstå att en person som får sjukersättning (som det rätta ordet för förtidspension ska vara) kan bryta den förtidspensionen om han eller hon blir så pass frisk att han eller hon vill och kan komma ut i arbetslivet igen.” skriver Mårten(s) tankar (S).
Bloggredaktör: Ulrika Lundberg
Nima Sanandaji
Thomas Idergard