Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Evald, Osvald

”Misstag i trafiken får inte straffas med döden”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-30

...sa Tingvall. Nu har han ändrat sig.

Ni som tycker att jag tjatar för mycket om våra dåliga svenska vägar kan sluta läsa nu (jag förstår er, de två senaste krönikorna i Bil handlade om samma elände. Men ni kan ju bläddra vidare och läsa det stora testet av jeepar, bilar som trots allt funkar rätt bra på även uslaste väg. Man klarar tjälskadorna och – överlever oftast en krock!).

Men ni andra, bland annat alla ni som mejlat och som med all rätt känner er lurade av snacket om att vägpengarna inte räcker till, kan få lite mer argument till nästa fikapaus på jobbet.

Nollvisonen var en fin, om än aningen blåögd, idé.

Det fina var att man skulle sluta skylla alla olyckor på föraren. Tidigare var allting som hände förarens fel, men så kom Claes Tingvall, professor och trafiksäkerhetschef på Vägverket, på att väghållaren också har ett ansvar. Tingvall sa: ”Ett misstag i trafiken får inte bestraffas med döden.”

Tingvall menade att det måste gå att göra misstag utan att det slutar med en svår olycka.

Därför måste vägarna bli säkrare. När Tingvall såg till att den alldeles nya, men olycksdrabbade sträckan av E4 norr om Gävle fick vajerräcken protesterade de flesta. Vajern inkräktade på bilisternas heliga frihet.

Men jag var där just när den allra sista dödsolyckan skedde och med ett räcke som hindrat bilen från att slå runt skulle ingen människa ha kommit till skada.

Tingvall pratade också om att rensa dikeskanterna från storstenar, träd och stolpar.

Men trots att vajer och dikesrensning är löjligt billiga livräddare tar det alldeles för lång tid att få sakerna gjorda.

Vägarna fortsätter att vara farliga platser att vistas på. Enkla små misstag bestraffas fortfarande med döden.

Titta bort ett ögonblick, byta kanal på radion, stoppa in en snus, svara i telefon. Ett ögonblick räcker för att man ska vara över på fel sida vägen, eller på väg ner i diket.

Lite för hög hastighet och en dold isfläck i kurvan kan sluta lika illa.

En 20-årig grabb körde av vägen här hemma i Norrtälje för ett par veckor sedan. Hade trädet inte stått där hade han kanske fortfarande varit i livet.

Men Vägverkets pengar räcker inte till. Stora viktiga vägar som E4 genom delar av Norrland, hårt trafikerade väg 76 genom Roslagen, och massor av lika viktiga vägar runt om i Sverige är rena skamfläckarna.

Vajerräcke i mitten är ofta omöjligt när vägarna är på tok för smala, men varför ligger alla storstenar kvar ett par meter från vägkanten? Och vad gör den täta granskogen intill dikeskanten?

Och vad gör Vägverket?

Jo, det enda som är verkligt lönsamt: Sätter upp nya fartkameror!

Och för att utdelningen ska bli optimal (i pengar alltså, inte i minskat antal döda i trafiken) sänks hastigheten vid kamerorna och blir så absurt låg att en viss andel bilister bara måste åka fast. Allt verkar uträknat enligt samma exakta matematiska formler som när staten bestämmer med vilken procentsats statliga lotterier och casinon ska gå med vinst.

Alltså tvärt emot intentionerna med Nollvisionen, som ju var att väghållaren skulle ta ett större ansvar för att minska olycksriskerna.

Nu är det som vanligt, kläm åt Svensson så mycket det går.

Och sen, det värsta av allt: Sen ska överskottet, inklusive våra fartböter, betalas in till EU för att bekosta säkra, fina och snabba motorvägar i de fattiga EU-länderna söderut och i öst. Jo då, med hastigheten skyltad till 120 eller 130.

Jag har varit kritisk till det hopplöst olönsamma järnvägsprojektet Norrbotniabanan. Men jag börjar vackla. Varför inte satsa på en hopplöst olönsam järnväg här hemma när våra skattepengar bygger lika hopplöst olönsam infrastruktur i Spanien och Portugal?

Jag ska till Sardinien nästa vecka, då ska jag köra ner till den där omlastningshamnen för containerfartyg som italienarna byggt med våra svenska skattepengar. Jag har varit där två gånger och inte sett ett enda fartyg. Medan den nya hamnen i Nynäshamn som ska avlasta Stockholm inte får tillstånd av regeringen att ens söka EU-bidrag.

Hur går det till? Är det någon som förstår?

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln